Bästa valborg
Med min favorit ❤ Film, godis, bästis, grillat och onepiece. Could'nt be any better.
Om ditt hjärta slår, kommer jag vara med dig vännen vart du än går
Amandha, amandha, amandha - vad skulle jag göra utan dig?!
En människa jag alltför ofta tar för givet, och jag skäms något galet för det. För hon finns liksom alltid där för mig, hon stöttar mig, hon förstår mig som ingen annan och hon är alltid ärlig mot mig. Jag ser henne inte som min bästa vän, hon är som en syster för mig - jag gör nästan ingen skillnad på henne som mina andra systrar. Ibland när jag kommer hem så kan jag liksom hitta Amandha i soffan och det är bara så himla naturligt för mig. Hon vet precis allt om mig, precis allt. Jag är aldrig nervös över att berätta något småhemligt för henne för jag vet att hon aldrig någonsin skulle berätta vidare. Jag behöver aldrig göra mig till, är alltid mig själv till 100 %.
En människa jag alltför ofta tar för givet, och jag skäms något galet för det. För hon finns liksom alltid där för mig, hon stöttar mig, hon förstår mig som ingen annan och hon är alltid ärlig mot mig. Jag ser henne inte som min bästa vän, hon är som en syster för mig - jag gör nästan ingen skillnad på henne som mina andra systrar. Ibland när jag kommer hem så kan jag liksom hitta Amandha i soffan och det är bara så himla naturligt för mig. Hon vet precis allt om mig, precis allt. Jag är aldrig nervös över att berätta något småhemligt för henne för jag vet att hon aldrig någonsin skulle berätta vidare. Jag behöver aldrig göra mig till, är alltid mig själv till 100 %.
Utan Amandha i mitt liv så skulle jag känna mig osäker. Då skulle jag inte ha någon som förstod mig på samma sätt, ingen jag skulle kunna prata underbara minnen med osv. Nej, ett liv utan min Amandha, det skulle inte gå. Jag uppskattar henne något otroligt, allt hon gör för mig och den hon är för mig.
Nu ska jag fixa iordning mig och åka ner till henne. Ikväll ska vi grilla och ha det mysigt. Bättre valborg än så går nog inte att få. Love u ♥
HIGHFIVE
Nu fick jag äntligen tillbaka motivationen, hårt slit lönar sig!
Valborg & nostalgi
Valborg. Känner mig inte alls sugen på det i år faktiskt, det känns inte lockande att fira längre. Det var så himla mycket mysigare och roligare när man var ett par år yngre. Nu är det väl supa skallen av sig som är nya valborg? Nejtack, aldrig i livet. Varför förstöra en sån här mysig tradition för? Jag kommer ihåg bara för några år sedan...
.. en valborg jag aldrig kommer glömma är den jag spenderade tillsammans med bästa Amandha. Då bodde jag i Långsrum, hemma hos mamma ute i skogen. Då hämtade vår granne upp alla barn i Långsrum med traktor och vagn. Vi åkte gemensamt till majbrasan som byn hade. Hade på mig min mysiga stickade tröja jag fått av mormor. Amandha och jag gick omkring, plockade blommor och bara pratade med varandra. Vi gick i 7:an då. Då lekte livet rejält. Amandha och jag tog tillvara på varenda dag tillsammans och gjorde de till nya minnen. Det var så himla mysigt.
Jag tror att anledningen till att jag inte vill fira i år är för att jag känner att ingenting är som det har varit tidigare. Går inte att förklara men jag tror det är så. Jag vill inte fira, inte just nu. Jag hatar att växa ifrån saker, blä. Kan man inte alltid vara liten? Valborg är inte en tidpunkt där man ska festa satan enligt mig, det handlar om gemenskap. Jag ser valborg som en mysig kväll där alla tankar man har får släppas fria. Djup jag känner mig nu, men jag är ingen ytlig människa. Får se, kanske grillar tillsammans med familjen senare.
Amandha och jag för ett par år sedan... bästabästabästa♥
Underbara lediga tisdag
Vet inte vad som flugit i mig. Vaknade idag vid halv 8, gick upp och tog på mig kläder. Gick ner och satte mig i fotöljen med datorn och började PLUGGA på min lediga dag. Fortfarande i chock, haha! Vadfanhändedär. Men det verkar inte riktigt som min dator vill samarbeta med mig idag, jag gjorde nästan färdigt en inlämning och självklart får min dumma dator spelet och släcks ner. Startade om... dokumentet borta. Och DÄR försvann motivationen. Men ska göra ett nytt tappert försök senare. Ska bli färdig med minst 3/7 saker idag. I morgon är jag också ledig och då ska resterande 3/7 saker göras (den sista saken är ett prov). Sen jäklar är det inte mycket kvar av mina skolår. #45dagartillsmittlivbörjar
Ska snart åka ner till affären för att handla en stor ben&jerrys (tycker faktiskt att jag kan få unna mig det). Sen ska jag plugga ikapp allt. Den känslan när allt är färdigt sen, åh jag dör. Det är nästan exakt en månad nu tills betygen sätts, ryser. Sen åker underbara klassen till Göteborg för att gå på Liseberg, taggad as hell. Nästa vecka blir det också Göteborg, då med alla underbara och goa människor i innebandylaget. 4 nätter på hotell och massa innebandymatcher. #highonlife
Har inte nämnt Padde så mycket nu på ett tag så här kommer en liten update om honom. Padde har tappat en sko sedan 1 vecka tillbaka... vågar inte rida då jag är rädd att han ska ömma och få ont. Så han har fått njuta av det härliga vårvädret ute tillsammans med sina hagkompisar ♥ Han är hur sprallig och busig som helst nu för tiden, det är så himla härligt att se hur han verkligen njuter av livet. Hovslagaren kan troligtvis komma snart så jag kan få sätta igång min prins ännu mer. Sen när studenten är tagen så kommer jag ha mer tid att rida honom och det är något jag lääängtar efter. Bästa Paddepluttis, min glädjespridare här i livet - TUR att han finns!
Helgen
Jaha, helt plötsligt var det söndagkväll. Helgen har bokstavligt bara sprungit iväg, timmarna går sjukligt fort hela tiden tycker jag, märklig känsla det där. Jobbade ju fredagkväll och sen efter det har det bara rullat på trots att jag varit "ledig".
I lördags (igår) var det äntligen dags för en innebandymatch igen, var så himla roligt och BRA gick det ju också. Krossade CL98 med hör och häpna, 14-2 (!!). Själv stod jag för 4 mål och 2 assist, hela matchen kändes bara jäkligt bra. Nu är jag taggad as hell tills nästnästa helg när det är cup i GBG!!
Efter matchen var det möte i någon timma om nästa säsong och efter det mellanlandade vi hemma. Slängde i oss mat och sen åkte jag, min lillebror och min pappa till Kalmar för att titta på fotbollsmatch. Har aldrig tittat på fotboll live, alltså när topplag spelar. Men måste säga att det inte var någon höjdare alls, så sjukt långtråkigt för det hände ju absolut ingenting. Matchen slutade dessutom 0-0, så sjukt ovärt. Sen vart det helt plötsligt kväll igen och hela dagen hade gått. Kollade film på kvällen med min lillasyster, sen däckade vi direkt.
Idag tog jag sovmorgon till klockan 10, uuunderbart. Duschade sedan och åkte ner till kommunhuset för att skriva på anställningspapper och prata med chefen. Gick jättebra! När jag kom hem betalade jag in en massvis med räkningar (vuxenpoängen bara stiger) innan bästa Amandha kom. När hon kom åkte vi till stallet och fotade. Dock kommer jag inte visa några foton på grund av....anledning...it´s a secret, hihi.
Nu sitter jag här, helt själv, lyssnar på musik och ska plugga hela natten antagligen på ett religionsprov. Snart bara 46 dagar kvar till studenten - DET ÄR JU HELT SJUKT. #Motivation
Godnatt på er allesammans ♥
Tur man inte har självlockigt hår ;)
#slitentjej
Vaknade upp idag och var sådär jättetrött som man vanligtvis brukar vara på måndagar ni vet? Gick upp efter typ en timma efter det att jag vaknat. Mjukisbyxor och mjukiströja på, då var det dags för nationella provet i Svenska B, uppsats. Jag suddade och skrev om ca 235235 gånger men till slut fick jag nog och skickade in, trots att jag inte var helt nöjd. Men det får gå som det går, skönt att ha det överstökat!
Nu ligger jag i sängen hemma och är såå nära på att somna. Det får jag dock inte göra för snart åker jag ner mot jobbet och hänger där ikväll. Rolig fredagskväll ni vet? Nej men vet ni vad? JAG ÄR FUCKING LEDIG lördag och söndag, det var alldeles för länge sedan, ska bli underbart med helg och ledighet.
Vi hörs kanske mer ikväll, ha det så bra så länge :)
Okej, kan inte hålla det inne längre...
ÅH VAD IRONISK JAG VAR I FÖRRA INLÄGGET
(för er som verkligen trodde att jag var fullt seriös).
(för er som verkligen trodde att jag var fullt seriös).
Jag älskar Göteborg och bara tanken på att jag inte är på horse show är fruktansvärd. Hur kan jag missa årets största höjdpunkt inom ridsporten? Jag vill med glida runt, strosa på stan, träffa nya människor, ha kul tillsammans med vänner, shoppa massa och bara må allmänt bra i götet som man gör under GHS. Hade kunnat kapa min vänsterfot för att se Ninja tackas av, likaså de båda världscupsfinalerna. Det finns inget som är så mysigt som GHS, nästa år ska jag banne mig vara där om jag så måste rulla dit!
Brukar aldrig köpa något på mässan, tycker bara det är så sjukt mysigt att befinna mig i lokalen, kunna strosa runt liksom - i ridsportens värld. Ni som är där... var mässan bra i år? Showerna? Ni som är där, hoppas ni har det jävligt bra!
Tur man inte är på horseshow..
Tur jag inte åkte till Göteborgs horse show, så tråkigt det verkar vara i år så lika bra att stanna hemma. Mässan ska ju tydligen vara bättre i år men nej, inte värt det känner jag. Att spendera en massa pengar på saker man inte behöver, gå runt och ta kort med människor från hela landet är ju inte min grej. Showerna då? Nä, att se Ninja tackas av och två världscupsfinaler känns inte så lockade, blir liksom ingen riktig stämning live, bättre med SVTplay liksom. Blir billigare så också. Att sova på hotell och mingla runt och träffa nya människor känner jag mig inte så bekväm med. Hotellfrukost är ju ändå blä där och sängarna obekväma. Att se sina stora idoler rida i ett fullsatt scandinavium, att gå runt bland alla montrar, tävla, träffa människor man aldrig brukar se annars och i Sveriges sämsta stad dessutom, kan ju inte bli värre. Vad är väl en helg i Scandinavium jämfört med en helg i soffan hemma liksom? ;)
Frukost
Varför är hostmedicinen så fruktansvärt äcklig?! Som om jag inte lider nog liksom :( bläää
Man vet att man sovit bra när...
...man vaknar upp och inser att man dreglat ner halva kudden. Godmorgon ;)
Tvärtom idag
Hej på er!
Försökt att skriva inlägg under dagen men det har alltid kommit något i vägen innan jag hunnit trycka på publicera. Dagen har flutit på bra! Fått mycket gjort i skolan idag, tummen upp - motivationen är tillbaka!!
Idag skulle vi hålla ett Svenska B tal, nationella. Skrev mitt tal igårkväll (alltid i sista sekund ni vet) och hade inte hunnit plugga så värst mycket på det men kände mig ändå lugn inombords...tills vi skulle börja. Jag var först ut av alla. Mina ben skakade, mina händer skakade, mina hjärtslag hördes, kunde knappt andas, kallsvettades som en idiot osv. ALDRIG MER. Så skönt att ha det avklarat.
Igår var jag för trött för att gå och lägga mig, idag är jag snarare tvärtom - för pigg. Haha orkar inte med min kropp, den lever sitt egna liv. Natti!
Klassiker
Sitter fortfarande i fotöljen, inte duschat ännu - världens bästa självdisciplin tror jag. Är för trött för att gå och lägga mig, klassiker.
Att jag aldrig lär mig
Åkte och tränade innebandy idag, ett ganska hårt pass ändå. Jag är förkyld och har varit i mer än 3 veckor nu och det suger ska ni veta. Jag har ansträngningsastma också vilket inte underlättar precis. Hjärnan fick inte tillräckligt med syre under en timmas tid och det märktes av i hela kroppen, huvudet blev tungt och likaså andningen. Skakade i hela kroppen, kändes som om hjärtat skulle sprängas av överbelastning typ. Men jag är så envis som bara SKA fortsätta istället för att lyssna av min kropp.
Nu är jag hemma, sitter i fotöljen med ett huvud som pulsar och känns tungt. Näsan igentäppt osv. Ååååh vill bli frisk nu förtusan! Ska ju snart till Göteborg för cup i 4 dagar, INGEN tid att vara sjuk nu. Kom igen kroppen, bli frisk.
Nu när jag skrev fick jag smärta i bröstkorgen. Funderar på om jag ska ringa vårdcentralen eller liknande och höra lite, jag vill göra ett arbets-EKG för att se så hjärtat fungerar som det ska, jag upplever nämligen att det slår några slag för fort ibland även när jag sitter stilla. Jäkla kropp.
Ska samla lite krafter nu och sen ta mig en dusch. Ska sova sen. Svenska nationella i morgon, muntligt. Får kolla igenom det i morgon, inte alls nöjd med det jag ska framföra nämligen. Får inte riktigt till det. Får hoppas att min hjärna brainstormar under natten så jag har något vettigt att komma med i morgon.
Säger härmed, GODNATT :)
min älskade vän
Har ju sagt till er innan att jag varit i kontakt med Paddingtons tidigare "ägare", eller snarare en som hade hand om honom när han precis blivit importerad ifrån Irland. Hittade henne genom att söka lite på google, då hon hade en hemsida så lämnade jag ett meddelande där till henne om att det var jag som ägde honom nu. Hon blev jättejätteglad vill jag lova, hon kontaktade mig direkt och skickade ett mail till mig - som jag sent glömmer.
Paddington har inte haft det jättebra i sitt liv och det gör mig så himla ledsen att veta. Jag skulle aldrig kunna sälja honom igen för jag litar inte på någon längre, han behöver trygghet och någon som faktiskt ÄLSKAR honom. Kan inte fatta att man kan vara så taskig mot något djur alls... blir helt paff och rädd för mänskligheten.
Dessa rader nedan fanns med i mailet hon skickade, och detta är bara en DEL av det jag fick läsa. Kan ni tänka er att det är min älskade Paddington hon skriver om?
Den här människaan som jag skrev med älskade Padde, precis som jag - över allt annat och hon berättar att när hon red honom fungerade det jättebra, han gjorde ingenting mot henne. Han känner av SÅ väl om man vill han någonting illa eller inte. Hästar glömmer aldrig...
"Hon red honom inte själv, hon hade en medryttare som red honom. Men så en dag så fick hon nog. Hon stod ute i skogen och ringde till Anna och sa att hon fick komma och hämta dom. Hon tänkte inte rida en meter till på den hästen"
"Hon sa att han var i princip knäpp. Han stack och tog bettet och man hade inte en chans"
"Vi hoppade och vi red ut i skogen och lite markarbete. Startade en klubbtävling i terräng och när jag ringde och berättade för Anna att vi skulle vara med så idiotförklarade honom mej i princip. Talade om att jag var galen!!"
"Men hon ville hellre lämna tillbaka honom till den hon köpt honom av. Den personen höll till i Danmark. Jag bönade och bad. Men hon skulle bara skicka tillbaka honom till Irland"
"Jag mådde jätte dåligt när han åkte. Det kändes som om jag svek honom. Och jag minns att han inte ville gå in i transporten den gången, trots att det aldrig var problem när han var hos mej. Det var liksom ett kvitto på att han ville vara kvar. Tårarna rann och det var jätte jobbigt"
Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är som gav dig chansen. Du är något alldeles speciellt oavsett vad andra säger. Du bär på en historia och den speglar sig i dina ögon. Du är för mig, det vackraste som finns och jag älskar dig tio tusen gånger runt jorden och tillbaka igen. Du ska aldrig mer få lida, du ska aldrig mer känna dig osäker i din omgivning om jag så måste sätta mitt liv till. Du är allt.
Måndagsbarn
oookej... somnade ifrån mitt alarm och vaknade upp sent. Tog första bästa klädesplaggen, plattade snabbt håret, sminkade mig snabbt, slängde i mig frukosten så jag fick ont i magen och sprang sedan till bussen. HEJ stressig morgon!
kommer till skolan, sätter oss för första lektionen. Läraren kommer in. Efter en stund ringer expeditionen till vår lärare och säger att han ska vara på ett möte. Ingen lektion. Får ett mail från en annan lärare om att hon är hemma med sjukt barn. Ingen andra lektion. Tredje lektionen, eget arbete. Ingen lektion. Så var bara i skolan och vände... KUL. Undrar om vår skola vet hur man kommunicerar? ;)
Iallafall... Nu ska jag när som helst fixa iordning det sista för att sedan ta bussen in till Kalmar för att möta upp bästis Amandha. Ska hjälpa henne med en sak i skolan och sedan ska vi sätta oss på espresso house och fika/plugga/prata skit. Underbart tycker jag! Kanske får något gjort med...
Uppdaterar er senare om inte blogg.se appen håller på att strula hela tiden. Peace out!
Jag och mandisen i somras ♥
Back on track
Kan inte ens förstå vad som höll på att hända med mitt liv och med mig. För en stund kände jag mig förlorad, marken under mig bara föll men jag stod kvar. Den känslan önskar jag inte ens min värsta fiende. Tänker inte säga vad det handlade om, det är alldeles för privat men det är förhoppningsvis löst nu. Klumpen i magen har i allafall släppt. Ingen skillnad, nu är allt som det ska igen.
... Så hej på er! :)
Livet rullar på som vanligt nu efter en helvetesvecka. Vi lämnar det nu tycker jag och blickar framåt. Den här månaden har jag jobbat 40 timmar, vilket jag tycker är mycket när man studerar på heltid också men det kommer kännas så skönt sen när pengarna rullar in, behövligt eftersom det kommer vara den sista lönen innan studenten.
På tal om studenten, börjar få panik nu. Tänkte att "allt är löst" men sen kom jag på att... jag kanske ska ha ett par skor, en kavaj, smycken, axelbandslös BH med mera. Ska åka in till kalmar med min syster i slutet av maj så får hon vara rådgivare för annars kommer jag ingenstans med min förbannade beslutsångest, haha.
Dessa dagar har varit väldigt bra, igår var vi inne i Kalmar på dagen för att Johanna skulle kolla på festkläder + present till sin sambo Marcus ;) så jag fick ju följa med in som rådgivare. Hittade en ursöt klänning åt henne, så fin var hon i den! Sen fikade vi på espresso house, världens mysigaste ställe att vara på. Åkte sedan hem och jag tog bussen direkt till Oskarshamn för årsfest med innebandyn. En galet kul kväll, skrattade konstant! Världens mest härliga människor får jag äran att spela med, underbara är dem allihopa. Fick diplom för årets "fyr-trick" haha, då jag gjorde 4 raka mål i DM finalen som vi vann med 6-4, THAT FEELING. Åhå, tur det finns på film så man kan motivera sig till att bli ännu bättre till nästa år.
Blev galet taggad på att börja träna ännu mer nu efter kvällen igår. Idag innan frukost så sprang jag 4 km, jag som HATAR att bara springa fick pressa mig själv hela hela tiden för att inte stanna och skita i det. Ska införskaffa mig ett par inlines, då blir det att åka av vill jag lova! GALET taggad inför nästa år vill jag lova.
Vi fick en present av våra tränare, som vi skulle lista ut varför vi fick. Vi förstod såklart INGENTING, haha. En 50 skylt liksom? Whaaat?! Jo, det låg en tanke i det. För att komma till kvalet till div 1 så måste vi göra 50 poäng på hela säsongen. Så nu har vi ett mål att följa, vi ska nå dit!
That's how it is
... Jag går igenom den jobbigaste tiden i mitt liv just nu. Så kommer inte skriva något alls innan allt "löser" sig..
Tears
Går och lägger mig under täcket och fortsätter gråta. Finns inget som kan göra mig glad just nu, inget.
"God"fuckingnatt
Känslan..
När man sitter i skolan, vet att det är en timme kvar tills man ska börja jobba, ögonen går i kors, man försöker hålla huvudet uppe, kämpar för att ögonen inte ska trilla ihop och gäspar flera gånger i minuten. Kan någon ge mig lite energi? Det mottages mer än gärna! #hurfanskakvällengå
Hej jag heter Elin och jag kommer totaldäcka i min säng när jag kommer hem.
En av mina sämre dagar
Igår somnade jag runt halv 11, sov som en stock hela natten och när klockan ringde var jag fortfarande jäkligt trött. Skulle kunna sova bort hela dagen kändes det som och jag brukar aldrig vara en sån som brukar vara gnällig/trött på morgonen men idag så. Jobbat två kvällar i rad nu, kan vara därför. Idag går jag in på en tredje...
Skola idag till klockan 1, men ska sitta kvar och göra inlämningsuppgifter/plugga på prov. Vid 4 ska jag till jobbet och vara där till klockan halv 10. Fick jobb på fredag och söndag med - men det blir ju till pengar sen och pengar är alltid uppskattat/behövligt!
Ska ta tag i massor av skolarbeten nu när jag får tillfällen. Fattar egentligen inte varför jag ska jobba idag, då jag har ett viktigt prov i historia på onsdag och i morgon måste jag träna innebandy. Aja, alla luckor emellan får jag väl ta mig tid till att vara lite effektiv. Vi räknade lite smått på att det är 38 dagar kvar nu i skolan, lääängtar. Snart är det Göteborgsresa också, med bästa innebandylaget. LÄNGTAR, får ha det som en liten morot nu när det är tungt.
Efter regn kommer solsken, ha en bra måndag alla!
Dödstrött
Jobbet flöt på otroligt bra ikväll, som tur var. Både jag och min jobbarkompis var sega i huvudet efter dagens pass, haha, tro inte vi har ett glidarjobb där man sitter stilla ;)
Nu sitter jag i bilen, snart hemma och då ska jag bara lägga mig i sängen och försöka sova (lär inte bli så jäkla svårt). Har ett skolarbete som ska vara färdigt i morgon dock men jag är verkligen dödstrött. Lång dag i morgon = behöver sömn.
Så säger nu godnatt till er alla, pussochkram
Idag är det lördag
Godmorgon ♥
Kände att jag kom på den mest logiska rubrik jag någonsin skrivit ;)
Men idag är det faktiskt lördag, skönt med lite ledighet va? Ja lite ledighet hade inte suttit fel kan jag säga. Idag är det nämligen jobb som gäller fast jag bara velat ligga kvar i sängen och lyssnat musik. Jobbpasset är mellan 14:00 - 21:30 så kommer vara ganska så väldigt trött sen. I morgon är det jobb igen fast då "bara" mellan 16:00 - 21:30, samma sak på måndag. På tisdag ska jag köpa mig något jag tycker om och framförallt göra något som jag tycker om, nämligen att träna innebandy. Men det är då det.
Just nu ligger jag i sängen efter att ha käkat en go frulle, vilar lite innan jag snart ska traska bort till Paddington. Behöver ensamtid, tid att förbereda mig mentalt inför jobbet och få lite extraenergi som jag alltid får av Padde. Musik i lurarna och stor gosig tröja, boll på huvudet och allmänt gosig. Jag håller alla tummar för att ingen förstör den här dagen för mig, det är det minsta jag behöver just nu.
Efter jobbet så åker jag hem till min mamma, vi ska fira min lillasyster som idag fyller 14 år. Grattis lillsyrran, älskar dig massor!!
Nu ska jag bege mig bort och överlämna min famn till den här varelsen, ska krama om honom så han vet att jag älskar honom. Han betyder allt för mig.
Klappa mig inte på huvudet, jag bits
Många verkar tro att så fort man blir vuxen, så blir man mogen av sig självt. Många säger att vuxenvärlden är så lätt att leva i gentemot tonårsvärlden och det trodde jag också innan jag började jobba. Nu kan jag konstatera att så är det INTE, det är snarare tvärtom. Vuxna människor är jävligt duktiga på att trycka ner en psykiskt, de vet vad de ska trycka på och hur mycket för att få en ur balans. Jag har inte velat prata om detta innan men känner att det är på tiden då många känner igen sig kan jag tänka mig.
Ämnet jag vill prata om är oss, vi som går under gruppen "vikarier". I somras fick jag jobba tillsammans med en människa som är betydligt äldre än mig, mer än dubbelt så gammal som behandlade mig som SKIT rent ut sagt. Aldrig känt mig så kränkt i hela mitt liv. Då kände jag verkligen att "vafan har jag gjort för att förtjäna den här skiten?", trodde det var personangrepp bara gentemot mig men sen fick jag höra att den här människan hatade vikarier, oavsett hur personen är. Vi var två vikarier den sommaren, jag och en till. Den andra vikarien skickade ett facebookmeddelande till mig en kväll och frågade om jag kunde ta hennes pass dagen efter, då hon sa att "jag klarar verkligen inte av att jobba med den där människan" och givetvis hoppade jag in. När jag kom till jobbet möttes jag av elaka blickar, taskiga kommentarer och allmäna kränkningar. Det spelade ingen roll vad jag än gjorde, den människan skulle bara sätta dit mig för att jag var vikarie. På min matrast sa jag att jag skulle gå till macken och köpa något att äta, tog med mig min telefon ut, satte mig i gräset utanför vid en buske och GRÄT, fyfan vad jag grät. Ringde min mamma och sa hur jag kände, jag mådde rent utav förjävligt. Jag brukar aldrig ha problem med andra människor men den här människan är verkligen en person jag hatar och önskar allt ont till. Usch och fyfan.
Har hört om många som är vikarier som känner sig nedtryckta eller upplever att de inte är lika mycket värda som en ordinarie. Vi utför samma arbete, vi jobbar röven av oss i skolan samtidigt som vi jobbar extra, vi tar ansvar och vill verkligen sätta oss in i arbetslivet. Klart som fan att vi inte har samma livserfarenhet som alla de andra i personalen men vi är där för att lära oss. Vad gör det om vi gör misstag såhär i början om vi ändå ska lära oss från dem? Jag blir fullständigt tokig på människor som bara ska leta fel på en hela tiden. Är det meningen att jag, Elin 18 år ska behöva ladda upp mentalt innan jag åker till mitt jobb för att jag kanske ska jobba med en människa som bara vill trycka dit mig? Det är vi vikarier som gör att just ni ordinarie kan ta ut er semester om somrarna, vi som fyller i luckor så ert schema ska gå ihop och vi som får rycka in när ni blir sjuka. Har ni ens mage att komma och klaga på oss då undrar jag? Det är just NI som borde vara rädda om OSS. Det är ni som ska vara vuxna och lära oss hur vi ska göra. Även om ni är trötta på ert jävla jobb och ert liv så har ni ett ansvar att ta hand om oss och visa oss vägen inom yrket, på ett professionellt sätt. Ni kan inte ta för givet att vi kan allt bara för att vi läst om det i skolan, det funkar inte så. Dags att ta tag i detta nu och behandla oss som alla andra, eller vill ni kanske gå till jobbet med feber och förkylning?
Undrar ibland om vissa människor fick lära sig om bemötandet av nya människor i skolan? Det verkar inte vara så tyvärr. Säg mig... har ni aldrig varit nya inom yrket? Föddes ni som utbildade undersköterskor och hittade er erfarenhet i ett cornflakespaket? GRATTIS isåfall.
Blir så jäkla trött på vuxenvärlden att jag nästan spyr. Man ska aldrig behöva känna känslan att "hoppas jag inte får jobba med han/henne idag" osv. Jag kommer alltid gå mot strömmen och den dagen jag blir ordinarie så ska jag bemöta andra människor med öppna armar, lära dem allt jag kan och vara öppen för frågor. Aldrig att jag kommer bli en sån som kommer tävla om vem som vet mest och så vidare. ALDRIG, det är inte viktigt för mig. Tro aldrig att ni som behandlar mig som skit, att ni kommer få någonting tillbaka av mig. Ni är inte mer värda än någon annan oavsett benämning i er yrkesroll.
Behandla andra så som ni själva vill bli behandlade.
Ni som är vikarier eller kommer att bli det, stå på er och kör ert egna race. Skit i personer som bara trycker ner er och som vill er illa. Bemöt alltid andra människor med ett leende, oavsett om ni får något tillbaka eller inte.
Gråt aldrig över en person som sårar dig, bara le och säg... tack för att du ger mig chansen att träffa nån som är bättre än dig.
/Vikarie-Elin
Underhåll mig
Ni får jättegärna ställa frågor HÄR. Ni är helt anonyma och kommer alltid få ärliga svar tillbaka. :)
Take a bow
How about a round of applause?
Yeah, standing ovation?
Yeah, standing ovation?
Oh, and the award for the best liar goes to you for making me believe that you could be faithful to me.
But you put on quite a show, really had me going
But now it’s time to go, curtain’s finally closing
That was quite a show, very entertaining
But now it’s time to go, curtain’s finally closing
That was quite a show, very entertaining
Visste ni?
♦ Musik är någonting som jag aldrig i livet skulle klara mig utan, har en stor betydelse i mitt liv. Vart jag än är så finns musik med mig, är beroende. Så fort jag misstänker att jag glömt mina hörlurar eller tappat bort dem (som jag gjort nu, FML) så blir jag på dåligt humör. En gång tänkte jag skita i att åka till skolan för jag inte hade med mig mina hörlurar och ja, det är sant haha. På bussen, i stallet, när jag är ute och går, ÖVERALLT. Jag går in i min egna lilla bubbla med texterna ifrån låtarna, älskar den känslan när omvärlden inte finns, bara jag och musiken. Sån feeling har jag just nu, känslan är obeskrivlig.
♦ Jag är en person som bara inte kan skita i eller blunda när mina vänner eller någon annan jag knappt känner mår dåligt. Om det så är min bästa vän eller en bloggerska jag träffat en gång som mår dåligt så vill jag alltid finnas där. Skickar ofta iväg sms eller kommentarer som kan stärka andra. Kan man säga att det är en tvångstanke? För jag kan bara inte låta bli. Spelar ingen roll hur piss jag än mår, jag måste alltid hjälpa andra. Sätter OFTA andra människors hälsa före min egen och det har jag fått lida för tusen gånger om men jag har aldrig ångrat det. Kan man hjälpa någon eller stötta, varför inte göra det?
♦ Nästa vecka ska jag hålla ett tal för min klass, min muntliga del av nationella proven i Svenska B och jag är mer än taggad inför det? Jag brukar vanligtvis vara sjukt nervös när jag ska redovisa men detta känns bara galet kul. Ämnet jag ska skriva ihop talet av är "Mobbning på internet". Känner på mig att jag kan leverera på den biten då jag faktiskt varit med om det själv, big time. Let´s do this!
♦ Jag har bestämt mig för att plocka bort allt i mitt liv som inte känns bra oavsett hur jobbigt det än är eller hur nära personerna står mig, Om en människa bidrar med negativ energi i mitt liv så plockas de bort helt och hållet. Hör jag skitsnack bakom ryggen på mig så ryker den människan med en gång. Vill man vara kvar i mitt liv ska man vara ärlig, kunna respektera andra och vara rak i ryggen. Här har jag utvecklats enormt som människa vill jag lova, innan nöjde jag mig med allt, whatever om vissa snackade skit ibland om en liksom för det "gör ju alla", då accepterade jag det men det skulle jag aldrig göra nu. Jag är starkare än någonsin, jag har satt ett värde på mitt liv och jag kommer alltid fullfölja det jag tror på.
♦ På tal om musik... älskade musik redan som liten, helst HÖG musik. Kan dela med mig av ett minne som min mamma berättat för mig, som vi än idag skrattar åt. Vet inte riktigt hur gammal jag var men inte äldre än 6 år i allafall. Då satt min mamma och hennes bästa vän i soffan en dag och pratade/fikade. Mitt rum låg nästan bredvid vardagsrummet där jag spelade musik. För varje minut som gick höjdes musiken mer och mer. Tillslut hörde inte mamma vad hon själv tänkte, haha så då skrek hon flera gånger ifrån vardagsrummet "ELIN SÄNK MUSIKEN", inget hände. Efter ett tag sänktes musiken och jag öppnade min dörr och utbrast "Vad är det frågan om?!?" HAHA. Har massor av historier från när jag var liten, en riktig liten komiker var jag.
♦ Varannan dag hatar jag min kropp, varannan dag tycker jag den är ok, varannan dag tycker jag om den, varannan dag är den skitful. Haha jag kan verkligen inte bestämma mig. Beror nog på vilket humör jag vaknar upp på....
♦ Jag har en bra självkänsla men inget bra självförtroende. Det är stor skillnad. Allt jag gör vill jag göra jävligt bra, går det halvdant blir jag förbannad och arg på mig själv. Kan överanalysera en innebandymatch hela nätter om det skulle vara så. Tänker aldrig att jag är bra på något, om någon frågar mig om jag är bra på innebandy tillexempel så svarar jag alltid "det är jag väl" eller "jag är väl helt ok". När vi hade samtal med mina tränare om nästa säsong och om säsongen som varit så blev de nästan sura för att jag knappt kunde få fram vad jag var bra på medan de kunde rabbla upp hur mycket som helst. Önskar mitt självförtroende inte sviker mig nästa säsong, jag ska klara av det. Min prestationsångest är något jag måste jobba med något otroligt mycket, den gnager hål i huvudet på mig.
♦ Mina tankar om vad jag kommer göra efter studenten klarnar mer och mer för varje dag. Jag är timvikarie i kommunen som undersköterska, men tänker söka in där jag hade min praktik senast - akuten i Kalmar. Jag kommer att resa mycket för mina pengar, uppleva känslan av att vara fri och leva livet. Kommer fortsätta bo hemma och satsa något sjukt mycket på innebandyn i höst. Har ett mål med Paddington också som jag kanske avslöjar någon gång. Men det är innebandyn jag kommer satsa på, något jag har potential att utvecklas och komma framåt med. Taggad så jag spricker.
♦ Jag har väldigt lätt att träffa nya människor och ta initiativ till att börja prata när det kommer till andra människor. Är absolut inte svår att prata med eller så, är alltid trevlig om någon börjar skriva till mig. Det är så himla roligt med nya människor! Kanske därför jag har vänner över hela landet? ;)
Svar på en fråga
Fick en fråga vart mina ridbyxor kommer ifrån och jag kan ärligt säga att jag faktiskt inte har en susning om det. Fick dem av mamma som jag tror köpte dem begagnade från antingen hästnet eller tradera. Det spelar ingen roll att dragkedjan har gått sönder på dem, för jag totalt älskar dem. De är inte skodda någonstans men de sitter som en smäck! Sen är färgerna bara riktigt stilrena och sådär supersnygga. Jag rider numera inte i några andra byxor, fast dessa är aningens trasiga, haha! :)
Det är iaf horselife som är märket, så mycket har jag räknat ut.
EDIT. Mamma hade köpt dem på en ridsportsbutik, då de var på REA. Vet ej om de går att få tag på längre..
Dagens outfit
Give my heart a break
Hej på er allihop ♥
Som ni kanske märker så har jag en otroligt jobbig tid i mitt liv just nu. Det är ingenting som har med några personer alls som många kanske skulle vilja påpeka men nej, det enda som är jobbigt det är skolan. Har halkat efter rejält, motivationen finns definitivt inte och när man lämnat in en uppgift får man en ännu större. Det tar aldrig slut.
Som ni kanske märker så har jag en otroligt jobbig tid i mitt liv just nu. Det är ingenting som har med några personer alls som många kanske skulle vilja påpeka men nej, det enda som är jobbigt det är skolan. Har halkat efter rejält, motivationen finns definitivt inte och när man lämnat in en uppgift får man en ännu större. Det tar aldrig slut.
Har fått stressutslag, huvudet sprängs snart, hjärtat går konstant på högvarv, svårt att sova, svårt att vakna upp och så var den onda cirkeln igång. Jag försöker så gott som det går, gör mitt bästa av den här situationen. Jag fungerar så att när det blir för mycket så stänger min hjärna av sig och vägrar ta beslutet att faktiskt köra på, då skiter jag istället i allt. Lägger mig i sängen och kollar film för att koppla bort verkligheten en stund. Men tro mig, jag ger inte upp. Hallå, jag ska ta studenten om bara 64 dagar!!
Tack till er som stöttar, som skickar iväg peppande mess på telefonen. Det betyder mycket.
Har skrivit av mig i ett inlägg som aldrig kommer publiceras här, det är bara till för mig. Alldeles för personligt, som jag kan ha nytta av i framtiden. Ett inlägg att gå tillbaka till när man behöver rådgivning om framtida val och vägar.
Man mår inte alltid bra och det måste man också våga erkänna för en själv. Livet lekte för bara någon månad sen, men nu har det vänt och snart kommer det gå uppåt igen. Livet är som en berg och dalbana, hur bra man än lever sitt liv så kommer man aldrig undan att må sämre ibland. Only know you´ve been high when you feeling low
Rörigt inlägg men nu vet ni mitt läge, inlägg kommer komma allt eftersom. Jag gjorde precis klart två arbeten och skickade in, high five liksom! Nej men jag vet att jag snart kommer vara på fötter igen, det är bara en tidsfråga.
Kram Elin
Älskade Paddington ❤
...den enda sanna kärleken i mitt liv. My everything
Mår som en påse skit
...uppdaterar när jag mår bra igen. <3
Trött, omotiverad och BLÄIG
Skolan suger och jag är på riktigt nära att åka till skolan just nu och skriva ut mig. Jag finner inte orken någonstans, aldrig känt såhär innan. Inte ens vetskapen om att det bara är ca 40 skoldagar kvar till studenten kan motivera mig. Har istället kollat på resor och hittat en resa jag VERKLIGEN vill genomföra, fast då i höst. Skulle göra allt för att få åka utomlands nu en vecka eller två. En tidig studentpresent, någon? ;)
Nä nu ska jag lyssna vidare på musik och sen ska jag fortsätta chatta om skolan med min vän Josefine som också älskar skolan just nu. Det enda jag kommer sakna med skolan är fasen våra konversationer om ångesten inför plugg, haha ni skulle bara veta. Hon är allt bra hon ♥
Så ser jag ut just nu, osminkad, oborstat hår och allmänt grisig. #fuckperfection
Ser ni någon skillnad?
En resa jag vill göra om
Sommaren 2010 gjorde min familj något vi aldrig gjort tidigare tillsammans, vi åkte utomlands. Jag hade innan den här resan inte ens satt min fot utanför Sveriges gränser så jag var mer än förväntansfull på den här resan. Vi flög aldrig ner, vi åkte bil. Det blev faktiskt inte så långtråkigt att åka bil i typ 3 dagar för vi stannade ju lite här och var. Bara resan ner var ju en resa i sig, att åka igenom flera länder var faktiskt riktigt kul att uppleva.
Vi åkte vid 2 på natten hemifrån då båten från trelleborg till Tyskland gick vid 7 tror jag. Själva Tyskland var svintråkigt att åka igenom för det var bara en stor autoban genom hela landet. Men innan resan hade mamma köpt bärbara dvd:er som vi kikade på. Perfekt tillfälle att kika på serier ;) Vi åkte hela dagen till sent på kvällen då var vi längst ner i Tyskland. Vi skulle försöka hitta en sovplats och bara det tog några timmar. Till slut hittade vi en camping helt ute i ingenstans. Den anläggningen var väldigt läskig, såg precis ut som en plats de spelat in en skräckfilm på. Vi skulle sova i dessa stugor och jag kan lova er att det var den värsta natten i mitt liv. Täckena var 10 cm tjocka och FUKTIGA. Kudden luktade unket och vi sov väldigt många inne i en stuga. På morgonen när jag vaknade kunde jag inte andas så jag flög upp och tog en dusch det första jag gjorde. Usch, aldrig mer.
Vi fixade i ordning oss och packade in allt i bilen igen. Dags att åka vidare mot vår slutdestination. Vi lämnade Tysklands gränser och åkte nu igenom Österrike och här var det mycket att titta på. Aldrig sett någon så fin kultur någonsin, så otroligt vackert. Höga berg hela tiden, långa tunnlar att köra igenom, fina slättar och allt var så himla fint. Vi åkte igenom Österrike ganska snabbt, stannade och käkade en jättegod pizza innan vi åkte vidare.
(Österrike på bilden över)
Vi kom nu fram till Slovenien, det började bli sent och vi letade efter sovplatser överallt. En stor skillnad mot Tyskland då människorna i Slovenien erbjöd andra att sova hemma hos dem, det gjorde vi naturligtvis inte. Vi hittade ett hotell till slut där vi stannade över natten. Det började nu bli varmt och den där utomlandskänslan steg ännu mer. Det var en helt annan kultur där nere än den vi har här i Sverige. Kom ihåg att frukostbordet bara bestod av sötsliskiga kakor, feta yoggis/fil och torkad frukt. Det är inte precis vad man vill äta till frukost kanske, haha. Min storasyster och jag beslöt oss för att sova på vår balkong på en uppblåsbar dubbelsäng. Kan tillägga att jag blåste upp den för hand, haha satans jobbigt alltså. Men otroligt mysigt!
(Österrike på bilden över)
När vi vaknade och ätit lite av den där sliskiga frukosten så åkte vi vidare, den här gången mot Kroatien!
Slovenien är inget stort land så det gick faktiskt väldigt snabbt att åka igenom, det enda som tog tid var alla jäkla tullar som fanns överallt. Väl inne i Kroatien var det JÄKLIGT varmt, då var det bara en pina att åka bil kan jag säga. Jag som annars hade suttit längst bak fick sitta längst fram för jag mådde dåligt men det var inget smart drag då jag blev sjuk ett par dagar, tjock i halsen då vi var tvungna att ha full AC på. Aja, fram kom vi till slut. Vi bodde i ett hus som vi hade hyrt tillsammans med de vi åkte ner med, mammas kompis familj. När vi kom fram till huset och skulle stiga ur bilen så visade temperaturen +41 grader... tro fan att vi höll på att dö, vi var inte ens vana vid så många plusgrader så det första dygnet var jobbigt. Kom ihåg att jag på kvällen gick ut på balkongen och tänkte "skönt, vad svalt det blev", kollade på tempen och den visade +29, haha jovisst var det "svalt" ;)
Slovenien är inget stort land så det gick faktiskt väldigt snabbt att åka igenom, det enda som tog tid var alla jäkla tullar som fanns överallt. Väl inne i Kroatien var det JÄKLIGT varmt, då var det bara en pina att åka bil kan jag säga. Jag som annars hade suttit längst bak fick sitta längst fram för jag mådde dåligt men det var inget smart drag då jag blev sjuk ett par dagar, tjock i halsen då vi var tvungna att ha full AC på. Aja, fram kom vi till slut. Vi bodde i ett hus som vi hade hyrt tillsammans med de vi åkte ner med, mammas kompis familj. När vi kom fram till huset och skulle stiga ur bilen så visade temperaturen +41 grader... tro fan att vi höll på att dö, vi var inte ens vana vid så många plusgrader så det första dygnet var jobbigt. Kom ihåg att jag på kvällen gick ut på balkongen och tänkte "skönt, vad svalt det blev", kollade på tempen och den visade +29, haha jovisst var det "svalt" ;)
(huset vi bodde i).
Dagen efter gick vi mot stranden för att bara lata oss. Världens mysigaste strand fanns bara några hundra meter ifrån vårt hus, där låg vi ofta och bara stekte/badade. Vi hade tur med vädret kan man säga då det var stekhett varje dag. Vattnet var också varmt, knappt svalkande men så himla härligt i allafall. Saknar den här platsen något fruktansvärt mycket. Vi bodde i en stad som heter Zadar, i en liten by kallad Bibinje. Önskar jag kunde få åka tillbaka hit igen. Det kändes faktiskt som vårt hus, som om vi alltid skulle bo här liksom. Man gjorde sig verkligen hemmastadd fort...
("Vår" strand)
En dag bestämde vi oss för att göra en utflykt till en nationalpark som heter KRKA. Vi satte oss i bilen och åkte iväg. Det var en varm dag, solen stekte och livet lekte. Kom fram och då blev vi satta i en buss som åkte ner för ett berg typ. När vi kom ner från backen och hade hoppat ur bussen så gick vi igenom något som liknade en djungel, ALDRIG sett något vackrare. Vattnet var helt klart och ju längre ner vi kom, desto mer vatten var det. När vi kommit ur "djungeln" så såg vi ett stort vattenfall. Det var på riktigt, helt otroligt underbart. Vi bytte snabbt om till badkläder och hoppade i. Ja, ni ser ju själva på bilderna att det var något så otroligt underbart vatten. Vilken upplevelse!!
Som min mamma resumerade den här platsen "Paradiset på jorden" - Håller med!!
Dagarna gick och två veckor går tyvärr alldeles för fort. Efter många långa strandpromenader på kvällarna och inte så många sovtimmar så var det dags att åka hem. Det var jättetråkigt att åka hem, faktiskt. Hade kunnat stanna hur länge som helst. Vi åkte hem väldigt snabbt, det tog en dag mindre än när vi åkte dit då vi åkte nattfärja från Tyskland så vi sov ju där. Men känslan av att köra ner på vår grusväg igen går inte heller att beskriva. Lycka att äntligen vara hemma, i sin egna säng och miljö. Men nu, saknar jag det mer än något annat. Då var vi en familj, nu är vi... splittrade. Tänk om vi bara kunde göra om den här resan, en upplevelse för livet.
♥
Måndagstankar
Annars så har jag mycket att se fram emot, 2 Göteborgsresor är inplanerade, tyvärr kommer jag inte vara på GBGHS detta år.. synd men man kan inte hinna med allt. Ska på innebandycup den 8-12 maj, sova på hotell 4 nätter, tillbringa all tid med goa innebandylaget och spela matcher. OM jag längtar? Sen ska vi även åka till Göteborg med klassen den 3 Juni eller något sånt och stanna en natt. Studiebesök på sjukhus och sen avslutning på liseberg med klassen, som en sista resa tillsammans. OM jag längtar?
Jag måste ha något att se fram emot hela tiden nu känner jag för att inte helt tappa motivationen till att göra färdigt alla sjuttioelva uppgifter. Men idag ska jag då fan ha hunnit med mycket, annars blir det kaos. Bara att ta tag i skiten så man får det undanstökat någon gång, måste det för min hälsas skull också för jag är innerst inne väldigt stressad = inte bra.
Gick i allafall upp samma tid som jag brukar göra när jag ska till skolan för att komma in i en bra dygnsrytm. Tänkte gå en promenad inna frukost men huvudet mår inte jättebra idag så jag struntade i det och gjorde mig en god frukost istället. Äggröra, fläsk, macka och mjölk. Standard. Nu är jag inne i mina rutiner igen och det känns bara för himla skönt.
Nu är det bara en bekräftelse om sommarjobb som jag väntar på, annars har jag inte mycket att invända just nu i livet. Önskar bara att den här förbannade skola kunde ta slut, O-M-E-D-E-L-B-U-M-S.
Exactly..
Fuck this shit, I'll be a stripper
Känner precis likadant som hon på bilden. Orkar inte pluggaaaa.....
Andra avenyn
Jag följer sällan serier, av den enkla anledningen att jag inte har tid att titta på alla avsnitt jämt vilket gör att man halkar efter och så vidare. Men det finns en serie som jag verkligen älskar och som jag kan titta på gång efter gång efter gång. Har sett alla tre säsonger ca 5 gånger men dom är fortfarande så jäkla bra. Älskar skådespelarna, staden de befinner sig i och dess handling. Nu ska jag och min syster lägga oss i en stooor säng och kika på den några avsnitt för att få en bra avslutning på den här dagen. Ha en fin kväll alla ♥
Jag saknar dig så himla mycket
Love is missing someone whenever you´re apart, but some how feeling warm inside because you´re close to heart.♥
Varför status?
När jag började blogga, då bloggade jag bara för att det var så himla roligt. Tänkte att det skulle vara som en öppen dagbok som jag kunde kolla tillbaka på när jag blir äldre. Tänkte aldrig på att den faktiskt skulle kunna växa och bli stor. Sen läste jag andra bloggar och det enda man kunde läsa mellan raderna var att de ville få så många följare som möjligt. Provocerade i sina inlägg för att få reaktioner, som gjorde att deras blogg spreds och på så vis slog statistiken i taket. Man länkade sina blogginlägg överallt, för att få folk att öppna ögonen för sin egna blogg. Hur detta än låter i era öron, så låter det jävligt konstigt i mina.
Min pappa har inte ens facebook och jag har frågat honom många gånger om varför han inte har det då "alla" har det. Han svarade att "det bästa är att vara anonym" och det fick mig att tänka om på nytt. Jag håller faktiskt med pappas argument. Egentligen önskar jag att jag inte var så offentlig på internet, för då kan ingen människa ha fördomar om en så fort man ska skaka hand. Det har faktiskt hänt och händer än idag, att jag inte ens hinner presentera mig innan den andra vet precis "allt" om mig. Att träffa nya människor, såna man aldrig träffat innan är riktigt kul för då har man ingen som helst aning om personen eller dess personlighet. Jag skulle vilja vara en sån, en okänd person. Inte för att jag är känd, men många vet mitt namn i bloggvärlden.
När vi drev elevating så hade vi bra statistik varje dag och jag skrev bara för att få "status". Nu kan jag bara kolla mig i spegeln och undra vafan jag höll på med. Varför ska jag sitta där och provocera fram saker jag kanske inte ens står för? För seriöst, när andra lägger upp inlägg för att provocera så tänker jag bara "vilken dum jävel". Det känns bara på något sett så jäkla fånigt, som ett bebisbeteende i mina ögon. En blogg ska inte användas för att skriva en massa skit som man knappt kan stå för, den ska ge något eller skrivas för sin egna skull.
Ni som bloggar... gör det er så mycket lyckligare om flera tusentals människor vet om er? Blir ni verkligen lyckliga av att se statistiken slå upp i taket? Jag tror att ni som skulle svara ja på dessa frågor, att ni är väldigt osäkra själar. Om man har en stadig grund i sitt liv, en familj, bra vänner, pojkvän/flickvän osv... då behöver man inte bekräftelse av några andra via en blogg. Just saying.
Att söka bekräftelse gör väldigt många, oavsett om det är via ens blogg/facebook/instagram. Är man mer värd och har ett bättre liv om man har flest likes? Är det en slags tävling, där vinnaren får... ja vad? Jag förstår inte vad alla egentligen håller på med, ber om shoutouts, länkningar hit och dit. Förstår inte poängen i det hela. Antar att jag växt upp och insett att mitt liv är så mycket mer än provocerande inlägg. Jag mår bra trots att jag inte har 1000 likes på mina foton på facebook, 1000 likes på min instagram eller flera tusen läsare här på bloggen. Min familj, pojkvän och mina vänner älskar mig för den jag är och inte för den statusen jag har runt omkring mig.
Så varför driver jag då denna bloggen undrar ni? Jo för att jag själv ska få utlopp för tankar/känslor samt att jag ska kunna blicka tillbaka på den här tiden i mitt liv. Om jag så har 10 eller 1000 läsare spelar ingen roll, det är inte viktigt för mig längre. I do this for my own
You can go your own way
♥
Dagens ridpass
Solen låg på under hela ridpasset idag, så underbart härligt. Paddington var lite bråkig emellanåt men sen släppte han också till jättefint. Har inte några höga förväntningar på honom nu när vi håller på att komma tillbaka i toppform igen, detta var andra passet som jag verkligen kunnat jobba igenom honom sen i höstas liksom så jag är nöjd med passet idag. Dock känner jag mig lite ringrostig, har ju mestadels ridit ut under hela vintern men det sitter ju i ryggmärgen så det tar nog inte så lång tid tills jag verkligen hittar rätt igen. Hur som helst så hade vi jättekul!
Första gången jag använde mina underbara stövlar med, sist jag använde dem var på en tävling i höstas. Har endast använt mina vinterridstövlar under hela vintern så det kändes så himla skönt att äntligen få rida "på riktigt".
Rebecca var med till stallet idag och fotade oss lite. Inga bra bilder överlag, Becca är inte så van att ta hästbilder och sen låg solen på osv. Ingen riktig kvalité om man säger så men bättre det än inget antar jag.
Kan inte ens komma ihåg sist jag kunde bjuda er på nya ridbilder (?!?!)
Ska verkligen försöka att ta med mig kameran så fort jag ska till stallet numera så ni får lite färska bilder oftare.
Padde fick en ny liten ryttare på ryggen innan vårt ridpass ;)
Upcoming
Jag håller på att dö av skratt
Vi andra i familjen tittar på Let´s dance men pappa verkar föredra youtube, nöjd kille som precis förstått vad man gör med ett par hörlurar ;) Sen tittar han upp ifrån mobilen då och då och småflinar, ser sådär galet nöjd ut. Alltså jag orkar inte... Kan inte ens titta på honom innan jag döskrattar. Ida och jag fick lite fredagshumor i allafall, tack Pappa! HAHAHA
Högstadiet
Högstadiet... ordet får mig att tänka på drama, tårar och sorg. Orden stämmer så bra in på mina högstadieår, jag mådde förjävligt varje dag. Detta är inget jag pratar med andra om och helst vill jag inte påminna mig själv om den heller. Idag gick jag in på min bilddagbok... som jag drev under mina högstadieår och jag fällde några tårar. Det känns som om jag var en helt annan människa, rättare sagt.. jag var en annan människa. Om det är något jag vill leva om och förbättra så är det just högstadietiden. Tänk vad skönt att kunna blicka tillbaka och glädjas åt minnena istället. Men samtidigt så hade jag inte varit en bråkdel så stark i psyket som jag är idag. Så lite har jag att tacka den tuffa perioden i mitt liv för.
Kan inte ens förstå att det är jag på bilderna, shit vad man förändras med åren..
Jag är dock väldigt stolt över mig själv som står där jag står i livet idag, att jag aldrig gav upp när det slog emot som värst.
Bläig
Nu har det ju varit påskfirande och påsklov i veckan vilket för mig betyder massa onyttigheter. Innan den här veckan så har jag varit förbannat duktig på att motionera, äta rätt och haft bra dygnsrytm MEN sen kom den här lediga veckan där en resa ner till skånelandet stod på schemat. Onyttigheterna bara flööödade och det känner jag av nu. För jag känner mig allmänt dassig, äcklig och BLÄIG inombords just för tillfället. Det ska bli ändring på med detsamma.
Nästa vecka ska jag försöka komma in i samma bra dygnsrytm jag hade tidigare och jag ska ta mig tid att äta rätt. Man mår verkligen så mycket bättre om man känner sig fräsch, pigg och alert varje dag. Ska börja ta mer promenader nu, får väl passa på när solen tittar fram så fint om dagarna.
DET ÄR 70 DAGAR KVAR TILL STUDENTEN....by the waaaay
Just nu
Kollat på skräckfilm
Jag hatar skräckfilmer för det slutar alltid med att jag antingen gråter för att det är så läskigt eller med en sjuk huvudvärk. Nu ska jag kolla på en komedi med min lillasyster som jag även ska sova med inatt, haha. Allt för att förtränga den obehagliga filmen...
Kross!
Utklassade de andra på bowlingen ;) Fredrika, du behöver inte känna dig ensam om att bli utklassad av mig längre, haha!
Skämt och sido. Vann gjorde jag och de andra gick det väl helt ok för ändå. Nu åker vi snart hemåt. Nu är vi välkomna hem igen haha
Hur tror ni att det går?
Utkörda ur huset
Min syster ska ha tjejkväll hemma hos oss ikväll och då fick tydligen inte resten av familjen vara kvar i hemmet så vi blev utkörda ;) Nu sitter vi i bilen mot Kalmar för att köra lite bowling, vi "övriga" så att säga. Kommer bli kul!
Dagens/kvällens outfit lite snabbt på bild. Var sjukt länge sedan jag använde min donut-tofs men nu åkte den på, så skönt att slippa ha hår över hela ansiktet ;)
Vi hörs mer ikväll!
Känner ni igen honom då? ;)
Kan ni gissa vem jag sitter på?
Vad skulle jag vara/göra utan dig?!
Igår kväll var jag rädd, så sjukt rädd för att helt tappa fotfästet efter att ha lämnat min bästis. Tårar rann längs kinden och jag var och kände mig helt tom. Var helt tom i blicken, jag kände ingenting och ingenting kunde få mig glad just där och då. Jag får verkligen seperationsångest när jag ska lämna Jennifer, hon betyder för mycket och är en sån stor del utav mig. Ingen kommer någonsin att förstå vänskapen oss emellan, den är galet stark, en evig vänskap som jag värdesätter högt.
När jag la mig i min säng igår med bara vetskapen om att jag bara för några timmar sedan var hemma hos Jennifer, fick mig att må så fruktansvärt dåligt. Visste inte vart jag skulle ta vägen, fick vända på kudden otagliga gånger för att den blev dränkt i tårar. Låtarna gick runt i huvudet och texterna i dem fastnade i huvudet på mig. Somnade till slut med en sprängande huvudvärk med musiken i öronen...
Idag är en ny dag, vaknade upp med ett tungt huvud. Försökt sova bort hela dagen för att komma ifrån det jobbiga. Men kom på mig själv att det inte skulle fungera att göra så. Man måste försöka gå vidare och komma in i vardagen snabbt trots att det gör ont. Jag tog på mig mina ridkläder och tog mig en promenad i solskenet till min älskade fyrbenta vän som fyller min kropp med glädje och kärlek. Och mycket riktigt så stog han vid grinden med öronen spetsade mot mig när jag kom.
Jag ser inte Paddington som en häst, jag ser han som min trygghet här i livet. Alltid när jag tappat fotfästet så går jag till honom. När jag känner att livet suger, skolan stressar sönder mig och när vänner sviker så tar jag alltid på mig och går bort mot honom hur sent det än är på dygnet. Han finns alltid där. Det har aldrig ens funnits i mina tankar att sälja Padde, aldrig någonsin. För hur skulle ni känna om ni sålde er trygghet här i livet? Precis, det skulle aldrig gå. Paddington kom in i mitt liv i precis rätt tidpunkt i mitt liv. När hela världen stormar runt omkring mig så står han kvar med sina hundvalpsögon och sin underbara famn. Jag skulle inte byta ut honom för alla miljoner i hela världen. För mig betyder han mer än så och jag älskar honom oändligt mycket.
Jag frågar mig varje dag vad fan jag skulle göra utan Paddington i mitt liv. Vart skulle glädjen komma ifrån och vart skulle min livsvilja komma ifrån? Läskigt tänkande alltså. Varje dag fyller han mitt liv med k-ä-r-l-e-k, det finns inget ont med den hästen för han vill bara väl. Han gör alltid sitt bästa och det finns ingen som gör mig så himla glad och lycklig som han kan. Det är något speciellt med den hästen som jag inte kan säga vad men han har DET.
Red ett dressyrpass idag på honom, första seriösa passet på hela detta året. Kan inte med ord beskriva hur underbart det var att sitta på hans rygg och känna han jobba tillsammans med mig. Solen lyste på oss och det var bara allmänt härligt. Jag kom till stallet med ett tungt huvud, röda ögon och var nedstämd. Lämnade stallet med ett leende, det säger det mesta.
Tack Paddington för att du är du och för att jag får ha dig i mitt liv. ♥
På väg hem....
Ni behöver inte ens fråga hur jag mår just nu, för jag mår förjävligt. Vi hörs i morgon, nu behöver jag bara vara ifred och gråta ut allt.
Det finns verkligen INGEN som dig bästa vän ❤
Jag har det bra
...hos bästis ♥
