min älskade vän
Har ju sagt till er innan att jag varit i kontakt med Paddingtons tidigare "ägare", eller snarare en som hade hand om honom när han precis blivit importerad ifrån Irland. Hittade henne genom att söka lite på google, då hon hade en hemsida så lämnade jag ett meddelande där till henne om att det var jag som ägde honom nu. Hon blev jättejätteglad vill jag lova, hon kontaktade mig direkt och skickade ett mail till mig - som jag sent glömmer.
Paddington har inte haft det jättebra i sitt liv och det gör mig så himla ledsen att veta. Jag skulle aldrig kunna sälja honom igen för jag litar inte på någon längre, han behöver trygghet och någon som faktiskt ÄLSKAR honom. Kan inte fatta att man kan vara så taskig mot något djur alls... blir helt paff och rädd för mänskligheten.
Dessa rader nedan fanns med i mailet hon skickade, och detta är bara en DEL av det jag fick läsa. Kan ni tänka er att det är min älskade Paddington hon skriver om?
Den här människaan som jag skrev med älskade Padde, precis som jag - över allt annat och hon berättar att när hon red honom fungerade det jättebra, han gjorde ingenting mot henne. Han känner av SÅ väl om man vill han någonting illa eller inte. Hästar glömmer aldrig...
"Hon red honom inte själv, hon hade en medryttare som red honom. Men så en dag så fick hon nog. Hon stod ute i skogen och ringde till Anna och sa att hon fick komma och hämta dom. Hon tänkte inte rida en meter till på den hästen"
"Hon sa att han var i princip knäpp. Han stack och tog bettet och man hade inte en chans"
"Vi hoppade och vi red ut i skogen och lite markarbete. Startade en klubbtävling i terräng och när jag ringde och berättade för Anna att vi skulle vara med så idiotförklarade honom mej i princip. Talade om att jag var galen!!"
"Men hon ville hellre lämna tillbaka honom till den hon köpt honom av. Den personen höll till i Danmark. Jag bönade och bad. Men hon skulle bara skicka tillbaka honom till Irland"
"Jag mådde jätte dåligt när han åkte. Det kändes som om jag svek honom. Och jag minns att han inte ville gå in i transporten den gången, trots att det aldrig var problem när han var hos mej. Det var liksom ett kvitto på att han ville vara kvar. Tårarna rann och det var jätte jobbigt"
Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är som gav dig chansen. Du är något alldeles speciellt oavsett vad andra säger. Du bär på en historia och den speglar sig i dina ögon. Du är för mig, det vackraste som finns och jag älskar dig tio tusen gånger runt jorden och tillbaka igen. Du ska aldrig mer få lida, du ska aldrig mer känna dig osäker i din omgivning om jag så måste sätta mitt liv till. Du är allt.
Kommentarer
Trackback
