En resa jag vill göra om

Sommaren 2010 gjorde min familj något vi aldrig gjort tidigare tillsammans, vi åkte utomlands. Jag hade innan den här resan inte ens satt min fot utanför Sveriges gränser så jag var mer än förväntansfull på den här resan. Vi flög aldrig ner, vi åkte bil. Det blev faktiskt inte så långtråkigt att åka bil i typ 3 dagar för vi stannade ju lite här och var. Bara resan ner var ju en resa i sig, att åka igenom flera länder var faktiskt riktigt kul att uppleva.
 
Vi åkte vid 2 på natten hemifrån då båten från trelleborg till Tyskland gick vid 7 tror jag. Själva Tyskland var svintråkigt att åka igenom för det var bara en stor autoban genom hela landet. Men innan resan hade mamma köpt bärbara dvd:er som vi kikade på. Perfekt tillfälle att kika på serier ;) Vi åkte hela dagen till sent på kvällen då var vi längst ner i Tyskland. Vi skulle försöka hitta en sovplats och bara det tog några timmar. Till slut hittade vi en camping helt ute i ingenstans. Den anläggningen var väldigt läskig, såg precis ut som en plats de spelat in en skräckfilm på. Vi skulle sova i dessa stugor och jag kan lova er att det var den värsta natten i mitt liv. Täckena var 10 cm tjocka och FUKTIGA. Kudden luktade unket och vi sov väldigt många inne i en stuga. På morgonen när jag vaknade kunde jag inte andas så jag flög upp och tog en dusch det första jag gjorde. Usch, aldrig mer.

 
Vi fixade i ordning oss och packade in allt i bilen igen. Dags att åka vidare mot vår slutdestination. Vi lämnade Tysklands gränser och åkte nu igenom Österrike och här var det mycket att titta på. Aldrig sett någon så fin kultur någonsin, så otroligt vackert. Höga berg hela tiden, långa tunnlar att köra igenom, fina slättar och allt var så himla fint. Vi åkte igenom Österrike ganska snabbt, stannade och käkade en jättegod pizza innan vi åkte vidare.

(Österrike på bilden över)
 
Vi kom nu fram till Slovenien, det började bli sent och vi letade efter sovplatser överallt. En stor skillnad mot Tyskland då människorna i Slovenien erbjöd andra att sova hemma hos dem, det gjorde vi naturligtvis inte. Vi hittade ett hotell till slut där vi stannade över natten. Det började nu bli varmt och den där utomlandskänslan steg ännu mer. Det var en helt annan kultur där nere än den vi har här i Sverige. Kom ihåg att frukostbordet bara bestod av sötsliskiga kakor, feta yoggis/fil och torkad frukt. Det är inte precis vad man vill äta till frukost kanske, haha. Min storasyster och jag beslöt oss för att sova på vår balkong på en uppblåsbar dubbelsäng. Kan tillägga att jag blåste upp den för hand, haha satans jobbigt alltså. Men otroligt mysigt!
 
När vi vaknade och ätit lite av den där sliskiga frukosten så åkte vi vidare, den här gången mot Kroatien!
Slovenien är inget stort land så det gick faktiskt väldigt snabbt att åka igenom, det enda som tog tid var alla jäkla tullar som fanns överallt. Väl inne i Kroatien var det JÄKLIGT varmt, då var det bara en pina att åka bil kan jag säga. Jag som annars hade suttit längst bak fick sitta längst fram för jag mådde dåligt men det var inget smart drag då jag blev sjuk ett par dagar, tjock i halsen då vi var tvungna att ha full AC på. Aja, fram kom vi till slut. Vi bodde i ett hus som vi hade hyrt tillsammans med de vi åkte ner med, mammas kompis familj. När vi kom fram till huset och skulle stiga ur bilen så visade temperaturen +41 grader... tro fan att vi höll på att dö, vi var inte ens vana vid så många plusgrader så det första dygnet var jobbigt. Kom ihåg att jag på kvällen gick ut på balkongen och tänkte "skönt, vad svalt det blev", kollade på tempen och den visade +29, haha jovisst var det "svalt" ;)

(huset vi bodde i).
 
Dagen efter gick vi mot stranden för att bara lata oss. Världens mysigaste strand fanns bara några hundra meter ifrån vårt hus, där låg vi ofta och bara stekte/badade. Vi hade tur med vädret kan man säga då det var stekhett varje dag. Vattnet var också varmt, knappt svalkande men så himla härligt i allafall. Saknar den här platsen något fruktansvärt mycket. Vi bodde i en stad som heter Zadar, i en liten by kallad Bibinje. Önskar jag kunde få åka tillbaka hit igen. Det kändes faktiskt som vårt hus, som om vi alltid skulle bo här liksom. Man gjorde sig verkligen hemmastadd fort...

("Vår" strand)
 
En dag bestämde vi oss för att göra en utflykt till en nationalpark som heter KRKA. Vi satte oss i bilen och åkte iväg. Det var en varm dag, solen stekte och livet lekte. Kom fram och då blev vi satta i en buss som åkte ner för ett berg typ. När vi kom ner från backen och hade hoppat ur bussen så gick vi igenom något som liknade en djungel, ALDRIG sett något vackrare. Vattnet var helt klart och ju längre ner vi kom, desto mer vatten var det. När vi kommit ur "djungeln" så såg vi ett stort vattenfall. Det var på riktigt, helt otroligt underbart. Vi bytte snabbt om till badkläder och hoppade i. Ja, ni ser ju själva på bilderna att det var något så otroligt underbart vatten. Vilken upplevelse!!

Som min mamma resumerade den här platsen "Paradiset på jorden" - Håller med!!
 
Dagarna gick och två veckor går tyvärr alldeles för fort. Efter många långa strandpromenader på kvällarna och inte så många sovtimmar så var det dags att åka hem. Det var jättetråkigt att åka hem, faktiskt. Hade kunnat stanna hur länge som helst. Vi åkte hem väldigt snabbt, det tog en dag mindre än när vi åkte dit då vi åkte nattfärja från Tyskland så vi sov ju där. Men känslan av att köra ner på vår grusväg igen går inte heller att beskriva. Lycka att äntligen vara hemma, i sin egna säng och miljö. Men nu, saknar jag det mer än något annat. Då var vi en familj, nu är vi... splittrade. Tänk om vi bara kunde göra om den här resan, en upplevelse för livet.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0