Jag kan inte förstå varför människor ska ljuga hela tiden när sanningen ändå kommer ikapp till slut. Ikväll är jag faktiskt besviken och ledsen. Sällan jag är det nu för tiden men ikväll gick en person över gränsen av vad som är OK och det är inte tillåtet i min värld.
...jag verkligen saknar att tävla min Paddington, min fina D-ponny. Idag är det ett helt år sedan, ett ÅR? tiden har bara rusat iväg. Jag saknar det, varje dag.
I förrgår jobbade jag 11 timmar, alltså hela dagen. Igår var jag på hopptävling från halv 8 på morgonen till halv 10 på kvällen. Idag ska jag på den första seriematchen med innebandylaget! Jag blev uttagen till spelartruppen förresten, så himla glad. Så idag åker jag till Växjö och ska ge gärnet. Håll tummarna, nu är det på allvar!
Mikka fick btw 13 fel i MsvA och var ute i MsvB. Hampus har kommit in i trotsåldern ;) Idag ska de hoppa en MsvA och jag håller alla tummar för att det ska gå vägen! Hejaheja
Nu sitter jag i Kalmar ridhus med massor av kläder plus ett fleecetäcke på mig, så himla mysigt. Mikka åkte hem nu och bytte häst så jag är själv nu ett tag. Ska titta på msvB för hästarna nu, sen blir det ponnyklasser.
Mikka fick ett pet på sista hindret i grunden i 110cm och två ner i debuten i 120cm. Fina rundor! Så det är vi nöjda med :)
Idag ställer jag upp som en allt-i-allo. Ska hjälpa min underbara klubbkompis Mikaela som ska tävla både sin storhäst och sin ponny. Ni vet Miltons pappa, Hampus? Han ska försöka kvala in till SM idag med Mikka genom att sätta en nolla i msvA. Jag har en bra magkänslan och jag ska stötta dem så mycket jag kan. Se nu till att hålla era tummar för dessa kämpar! Jag ska även agera fotograf tänkte jag, får se hur det går, haha
Ska även träffa andra människor idag, så himla kul!! Älskar tävlingslivet.
Just nu sitter jag på Preem i ålem, helt forever alone ska ni veta, butiken är inte ens öppen liksom. Väntar in A-L och Mikka. Skriver under dagen hur det går osv.
Idag var det inte lika lätt som förra gången för min del, för idag började andningen knasa en del och jag blev svimfärdig och stum i benen flertalet gånger, men jag gav aldrig upp!! Tog det lite lugnare ibland och körde fullt ut ibland. Livet som astmatiker, *suck* men jag ska inte klaga, det gick ändå bra. Tidningen skulle ta kort på oss när vi kom tillbaka efter 1 timma typ, inte så sugen att vara med på bild just då kan jag säga, haha! Så om ni ser någon med tomatfejs i tidningen, så är det jag ;)
Sen övade vi på frislag, powerplay, boxplay och lite sånt. Det är finslip på detaljer nu. Serien drar liksom igång om bara 4 dagar (!) I morgon tas laget ut till div 2, jag är jävligt nervös. Det är nu prestationsångesten börjar träda in och det är så jävla jobbigt rent ut sagt. Men jag gör mitt bästa i alla lägen, så får vi se vad det leder till... mer än så kan jag inte göra.
Träningen gick bra igår, inte dåligt men inte jättebra....men ändå helt okey. Nu är jag på väg till ännu en träning. Idag står det löpning i 1 timma på schemat, sen därefter 1 timma innebandy! Och som ni vet så är inte löpning min grej alls, jag tycker att det är så jävla tråkigt rent ut sagt men jag försöker peppa mig själv att faktiskt tycka om det. Förra veckan sprang vi nästan 6 km med intervaller och jag orkade hela tiden, är stolt över det och ska fortsätta på samma spår idag. Om astman är på min sida idag, det vet man ju aldrig.
Men som sagt, jag ska gå all in. Man får ingenting gratis, det gäller att öva, öva och öva om man ska komma någonstans här i livet. Fullt ös, medvetslös.
Ska snart bege mig mot träning i Oskarshamn med laget. Den här veckan är det extra viktiga träningar då det är seriepremiär på söndag och konkurrensen är stenhård. Misslyckande denna vecka kommer innebära halshuggning, typ. Så nu är det dags att skärpa till sig och fokusera. Hey, ho - let's go!
- jag har inget att plugga på om kvällarna, jag kan göra precis vad jag vill med andra ord.
- jag behöver inte ställa klockan och gå upp svintidigt måndag-fredag.
Idag passar livet som student helt galet bra! Var svintrött när jag vaknade, då var det bara att ligga kvar och njuta. Snacka om livsnjutare jag blivit sen jag tog studenten, haha!
Så vad gör jag nu? Hmm jo jag ligger fortfarande kvar i sängen och bara myser. Snart ska jag ta på mig morgonrocken och gå ner för att käka frukost samtidigt som jag planerar jobb/träningar/matcher inför oktober. Känns som en ganska bra start på dagen :)
Jag saknar känslan jag alltid får när jag sitter på din rygg innan en tävlingsstart. Jag saknar att se dig sådär överlycklig som bara du kan bli när du ser hinder. Jag saknar känslan att få kämpa tillsammans med dig runt en bana. Jag saknar att gå banan och tänka hur jag ska lösa det med tanke på att du är du. Jag saknar att duscha dig och göra dig extra fin dagen innan tävling. Jag saknar att lägga upp outfits inför en tävlingsdag. Jag saknar att åka iväg med dig. Jag saknar att känna lyckan efter en bra runda. Jag saknar den tiden då vi båda var i toppform.
Jag kan väl konstatera, att jag saknar DET. varje jävla dag.
Förhoppningsvis, får jag återuppleva dessa känslor, någon gång..
Hej!
Åh vad skönt med en lugn dag idag. Efter en vecka med full fart, så behöver jag denna dag. Sov till klockan 10, låg i sängen till klockan 12, åt frukost och nu ligger jag i soffan framför idol-maraton och gör ingenting. Efter det ska jag åka bort till Paddington och ta en promenad med honom, borsta och gosa länge. Se om benet är bättre idag med. Hoppashoppas.
Ikväll tänkte jag plugga lite teori och sen ha en myskväll med la familia. Hoppas ni också har en bra dag/kväll.
... Och tack för all omtanke gällande Paddington, det värmer. Tack ❤
Padde mår bättre, betydligt mycket bättre. Han har inte ont längre och det är ju det viktigaste. Fortfarande svullen och sådär men det har redan gått ner lite det med. Både jag, pappa och Malin tror det handlar om en stukning, för hade det varit en senskada så hade han haft ONT, vilket han inte har även om jag trycker. Han går ute i hagen nu, då man ska försöka röra på benet så fort som möjligt efter en stukning. Det vet jag, eftersom jag själv har en problem fot som jag har stukat minst 10 gånger. Det gör förbannat ont första dagen men sen börjar det bli bättre igen.
Så nu är jag på väg mot en innebandymatch, så nu ska jag fortsätta att ladda inför den.
Jag undrar vad människor som rånar, hotar, mördar andra, hur fan de tänker. Något måste gått så sjukt fel i uppfostringen, eller så finns det bara rent av farliga/elaka människor. Nu är jag så sjukt le på den här jävla världen, för ikväll har MIN syster varit nära på att bli bortrövad.
Johanna skulle ta tåget från Blomstermåla till Jönköping ikväll. På vägen dit måste hon byta tåg och vänta i Hultsfred i någon timma. Då gick Johanna en sväng i väntan på nästa tåg och vad händer? Jo det kör förbi en bil där de som åker i bilen glor på henne, men Johanna bryr sig inte och fortsätter rakt fram. Då kom bilen igen, och de frågade Johanna om hon skulle med men givetvis svarade hon klart och tydligt NEJ. Men vad gör de IDIOTERNA då? Jo de DRAR henne in i bilen, två stycken utlänningar mot min lillasyster. Johanna lyckas på något sätt att sparka den ena på knäet och lyckades då att ta sig därifrån. Det kom en man som hade sett allt som gjorde att de inte kunde följa efter henne. Johanna hade tur, detta kan hända vem som helst, vart som helst.
När jag fick se hennes inlägg på hennes blogg om hur hon upplevde allt blev jag så fruktansvärt ledsen och besviken på mänskligheten. Vad är det för jävla värld vi lever i? KRIG, VÅLDTÄCKTER, ÖVERGREPP - detta sker dagligen i vår sjuka värld. Kan någon hämta en spyhink till mig? För jag behöver kräkas. Världen är så jävla snevriden...
Johanna mår bra trots omständigheterna, TACK OCH LOV!! Polisen är inblandad och letar just nu runt i Hultsfred efter dessa äcklen. Nu är hon hos Marcus, där är hon i trygga händer. Jag vill inte ens tänka på vad som skulle kunnat hänt om de hade lyckats ta med sig min syster i bilen....
HÄR kan ni läsa om Johannas upplevelse med hennes egna ord. VÄRT att läsa.
Älskade syster, var rädd om dig. Det finns bara en som dig, tänk på det. ♥
Livet. Ja, kära vänner och ovänner - det är oförutsägbart. Vi vet ingenting om livet egentligen, det enda vi vet är att vi alla är olika och att vårat humör växlar lika snabbt som en ferrari. Ibland måste man göra saker man inte tycker är roligt, tex inlämningsuppgifter, städa. Det är inget man kan komma ifrån, och jag känner lite såhär... varför gör vi inte det tråkiga, till något roligt? Ni som sitter med inlämningsuppgiften från helvetet nu kommer säkerligen tycka "hur fan kan detta vara roligt?", calm down and be fucking kreativ.
Jag hatar att städa tillexempel, eller hatar och hatar, jag tar inte tag i det om jag inte måste. För jag har roligare saker att göra. Men när jag kopplar in telefonen till en högtalare och dunkar musik samtidigt, då blir det tusen gånger roligare. Då skulle jag kunna städa i flera timmar. Då har jag lyckats med att vända det tråkiga till något roligt, bara genom att trycka på play på min spellista.
Bryt mönstret i vardagen! Det är så otroligt viktigt att göra det, tro mig för jag vet. Ett tag såg min vardag likadan ut, förutom torsdagar då jag hopptränade. Vakna, gå upp, ut till hästarna, fixa mig, äta, åka till skolan, komma hem från skolan, äta, ut till stallet, rida, gå in, plugga, sova. Och ni kan ju bara tänka er att det var tråkigt att göra samma sak varje dag i veckan. Speciellt när jag bodde hos min mamma, 5 km från civilisationen. Så de gånger mamma bara skulle åka och handla så var jag snabb med att följa med, bara för att kunna bryta mönstret i min så tråkiga vardag. Att en sån liten sak kan göra så otroligt mycket, sen hade jag energi till att plugga/rida. En annan sak kan vara att plugga tillsammans med en kompis, baka något tillsammans, eller varför inte plugga på ett fik?
Men en sak som är viktig, det är att gå in med rätt inställning. Det är skillnad på att gå in med ett jävlaranamma i en situation än "åååhhh sååå trååååkiiiigt det här ääär". Ingenting blir roligare än vad man gör det till, så är det. Väljer du att gå in med en tråkig attityd, så kan du inte förvänta dig att situationen blir roligare.
Motivera dig själv, gör det tråkiga till något kul.
♦ Jag älskar att äta frukost, om jag inte äter frukost kan jag inte koncentrera mig resten av dagen. Vet att det finns många som inte alls äter frukost och då undrar jag, hur fasen får ni energi?! Har ni en hemlig gömma full med energi eller vaa? Jag skulle aldrig klara det, seriöst.
♦ Det finns bara 2 filmer som på riktigt får mig att storgråta. Titanic & A walk to remember. Givetvis finns det måånga sorgliga filmer som man får klump i magen av, MEN jag kan bara typ gråta till dessa. Konstigt, men de är så äkta och känslorna känns så himla äkta i filmerna. Bra skådespelare är det med, åhh. Jag SKA se på "a walk to remember" ikväll, min absoluta favoritfilm.
♦ Jag är en analytiker och vill kunna förstå precis allt. Minsta lilla händelse analyserar jag och försöker placera in i olika sammanhang. Sjukt, jag vet och ibland skulle jag bara vilja skita i att ha denna egenskap. Den gör att jag inte vågar fullfölja min magkänsla.... "När den rätta dyker upp, säger hjärtat till och då får huvudet säga vad det vill..."
♦ När orden "jag älskar dig" dyker upp skrivet/sagt av mig, då kommer det direkt från hjärtat. Jag är inte en missbrukare gällande de orden som så många idag, tyvärr är.
♦ När jag var liten ville jag bli frisör!
♦ Jag föddes på Visby sjukhus, 30:e juni 1994, kl 08:00.
♦ Jag är en långsint människa, har någon gjort något mot mig så glömmer jag det aldrig, men jag kan förlåta.
♦ Ju mer en person säger att jag inte ska göra en sak, så blir viljan 1000 gånger starkare att göra det. Detta gäller även mina två helsystrar, vi är likadana på den fronten. Så om jag vill att Ida eller Johanna inte ska göra en sak så gäller tvärtemoteffekten. "Men snälla gör det då, våga då, kom igen". Haha. Snacka om att mamma inte alltid har varit glad över den egenskapen... ;)
♦ Jag är så jäkla envis, har alltid varit och kommer förmodligen alltid att vara. Har jag bestämt mig för något så jäklar gör jag det.
♦ Jag dricker INTE kaffe men jag önskar att jag kunde. Har försökt på alla sätt men asså uuuääääk, hur kan ni dricka det där? Inte ens med 1 kg socker eller 1 liter mjölk skulle skiten gå ner...
Min musiksmak varierar något otroligt mycket. Har nästan aldrig haft ett favoritband då jag bara tycker om vissa låtar med artisten. Men alltså stiftelsen, huuuur jäkla bra är de inte då? Sångarens röst hade jag kunnat lyssna på dygnet runt, sån sammetslen röst med tryck i den med. Dessutom är jag ett lyrics-freak, det MÅSTE vara en bra text/handling i en bra låt. Alla låtar av stiftelsen har en betydelse, ett härligt gung och de blir aldrig uttjatande. Detta gör att stiftelsen är ett utav mina favoritband.
Har ni något favoritband? Varför är just det bandet/soloartisten er favorit?
"Jag vet att du får mig att gå ensam, du lovar mig guld om jag stannar här. Jag vet att jag brukar drömma om det, men jag vill inte ha en annan värld. Jag vet att du får mig att gå ensam, och jag lever hårt som jag lär. Men du kommer aldrig mer att nå mig, för jag vill inte ha en annan värld"
Det känns som om den här dagen varit så oerhört lång, på något konstigt sätt. Vaknade av att det regnade som fasen, min första tanke var att "PADDE MÅSTE IN!" så fick köra dit innan jobbet. La på han gostäcke och sen fick han en blöt puss innan det var dags för mig att sticka. Körde ner till jobbet, jobbade från halv 8 till 2. Sen åkte jag hem och började plugga körkortsteori med en gång. Sträckläste 170 sidor och har gjort 3 slutprov (som jag förövrigt klarade alla 3!!). Kan man trycka in information i huvudet? haha. Jag är alldeles för nervös, med andra ord.
Jag skickade lite sms till mammas kompis Linda (som jag kört med, som har varit trafiklärare) och hon gav mig lite tips. "Någon har gett sig hundan att få körkort nästa vecka ;)" fick jag som svar, haha. Linda är så himla go, en människa jag liksom lätt skulle kunna hänga med, trots att hon är lika gammal som min mamma, haha! Som när vi sist körde i Oskarshamn. "ELIN, såååg du?!" jag bara "Eh, va? nä?" och hon svarade "DET VAR EN SKITSNYGG KILLE DÄR". Haha asså så jävla go. Hon ska få ett sånt stort TACK efter allt hon hjälpt mig med gällande körkortet. ♥
Och ja, jag kommer förmodligen babbla om det där förbaskade körkortet tills jag har det i handen. Kan verkligen inte beskriva hur nervös jag är, vad är en tävlingsdebut jämfört med detta liksom?.
Annars då? Jo, jag jobbar, Padde mår jättebra och jag mår lite halvkasst, har gjort det hela veckan. Lite sådär hängig med lätt huvudvärk hela tiden, så jobbigt. Har därför inte tränat innebandy på hela veckan, smått tråkigt faktiskt då jag såå gärna hade velat testa min nyinköpta klubba. Men så är livet ibland.
Herregud vad jag låter deppig, men det ääär jag inte. Är glad över livet i allmänhet. Äger världens finaste ponny, jobbar, tjänar pengar, slösar pengar, kanske snart har körkort, letar lägenhet (:D)....
På begäran ifrån er, så ska jag nu berätta allt från början om den här lilla varelsen som vi fött upp.
Hur kom vi på tanken? Ända sedan vi köpte Minola har vi alltid velat ta föl på henne men eftersom hon var min tävlingshäst så valde vi att inte ta föl på henne till en början. Vi sålde henne men köpte även tillbaka henne några månader efter att vi sålt henne. Knepig historia det där som vi inte behöver komma in på. Men när vi då tog hem henne igen så kände vi att det skulle vara så mysigt med ett föl i stallet. Minola var även 16 år och jag skulle inte tävla henne. Så det passade bra. Jag hade haft Hampus i tankarna länge och kunde se honom som far till Minolas bebis. Hampus är en c-ponny, welsh (släkt med arab) och har ett bra psyke. Sagt och gjort, vi åkte upp till Hampus med Minola. Själva betäckingen gick inte alls till en början, Minola vart rädd och inte riktigt "redo". Dagen efter åkte vi upp igen och då kan man lugnt säga att hon var redo. allt gick jättebra! Så var det bara att vänta...
Under graviditeten: Minola var som hon brukade under hela graviditeten tycker jag. Magen växte hela tiden och hon hade ett jämnt och bra humör. Mot slutet var hon ganska "mammig", när jag hämtade Padde tex så gnäggade hon och hon ville alltid "ha koll" på de andra i hagen. Minola har ett stort hjärta och jag visste redan innan att hon skulle bli en toppenmamma. Såhär kunde hon se ut, några veckor innan Milton tittade ut. Vi kallade henne för "Globen".
Födseln: En dag i Maj uppäckte jag att Minola började flåsa en del, som om det vore jobbigt för henne. Så jag tog in henne och sov utanför hennes box hela natten. Men ingenting hände. Sov ute en natt till, men med samma resultat. Den 12:e maj skulle vi iväg för bröllop, min morbrors. Givetvis hade vi skaffat en "fölvakt" i form av mammas okunniga kompis som skulle åka upp några gånger under kvällen, så allt såg bra ut. När vi satt på "efterfesten", precis innan fikat så ringde mammas telefon. Jag satt en bit bort från mamma men på något sätt lyckades min blick möta hennes och då förstod jag, av blicken att döma, att Minola hade fått sitt föl. Vi sprang ut och vi båda hyperventilerade. Mamma bad Kaisa (fölvakten) att beskriva fölet och hon sa "det är en kille, brun med något vitt i huvudet", mamma bara: "HAN HAR BLÄS". HAHA. Så vi fikade lite snabbt innan vi flög in i bilen och i turbofart for hem. I boxen möttes vi av en trött men ack så STOLT mamma-Minola. Hon hade fölat helt själv, hon hade gjort det så himla bra. Detta är första bilden som finns på Milton.
0-1 år:
Dagarna gick och Milton började snabbt visa en personlighet. Namnet Milton kan jag väl berätta vart vi fick det ifrån. Mammas favorithäst som liten var John Whitakers sagohäst "Milton", sen kopplar man det till Minola också, så det var givet. De första dagarna försökte vi klappa och vara i närheten av Milton, då vi inte ville att han skulle bli skygg eller vara rädd för människor. Milton var väldigt nyfiken som bebis, på allt runt omkring honom, så det gick jättebra att klappa honom och pussa lite på honom. Vi märkte snabbt att han älskade att bli ompysslad/pussad på, verkligen en liten myspojk.
Efter två dagar i boxen så släppte vi ut dem på banan en stund, och Milton trodde knappt det var sant att de fanns en värld utanför boxen som han än så länge bara hade sett. Med benen åt ALLA håll och noll koordination så försökte han även på några bocksprång. Minola var så rädd om honom så hon sprang nästan till och med över mamma för att följa efter sitt lilla energiknippe. Varning, ni kan bli drabbade av "söthetsdöden" om ni klickar på play på filmen under.
Vi byggde en liten utehage till Minola och Milton, så de kunde börja gå ut. Vi vågade inte släppa ihop de med de andra riktigt än. Milton ville vara stor kille med en gång, så han kikade in hur mamma gjorde och försökte göra likadant. Tex... äta gräs..
Och som jag sa, han kunde allt gosa... ;)
Och sen rullade dagarna på... han blev större och större. Gosigare och gosigare. Helt okomplicerad liten hingst med ett bra psyke. En helt fantastisk individ om jag är helt övertygad om att vi kommer att få se mer utav i framtiden! Han är såld till Anna-Lena, min ridlärare och även hon som äger Miltons far, Hampus.
Här kommer blandade bilder på världens sötaste varelse.
Minola var/är en helt fantastisk mamma. Som ni ser ovan så låter hon oss klappa och gosa med Milton, men hon måste ha koll på honom hela tiden. Världens bästa Minola, hon har fostrat honom SÅ bra. Hon ska vara stolt över sig själv, och över sin Milton.
Har inte skrivit så mycket om Paddington nu för tiden (har liksom inte haft tid/dator). Som ni kanske vet så är han MIN nu, min alldeles egna ponny. Han har även flyttat tillbaka till stallet i blomstermåla, där han var innan. Innan han flyttade hade jag inte ridit honom på hur länge som helst då hans hovar var katastrof. Dessutom hade han markerat och pulsat i höger fram. Men nu har hovslagaren varit här och efter det har inte hans ben pulsat någonting. Så i veckan har jag faktiskt skrittat/travat på honom. Det har gått jättebra!!
Nu blir det som att rida från ruta ett med de mest simpla saker som finns. Tex, hörnpasseringar, diagonalerna, ställa/böja med ledande hand, sidvärtsrörelser, gas/broms osv. Detta ska göras noga innan jag går över till andra moment. Vi har inte varit igång på länge nu så jag kommer ta det väääldigt sakta. Kondition skall byggas upp igen, musklerna ska dit och vi ska tränatränaträna. Sist jag travade av så frustade han och sänkte huvudet, tecken på en nöjd Paddington. Nu ligger passen på högst 20 minuter och de ska ökas successivt med tiden. Har inget att stressa till, så vi tar det i vår takt.
Annars är han nöjd med livet, han trivs med sin hagkompis. De busar och äter mat. När jag kommer så ställer han sig vid grinden och bara väntar på att jag ska komma ut och hämta honom. Han är så himla mysig och tillfreds, känns verkligen hur bra som helst. Min älskade ponnyplutt ♥
Godmorgon, eller ja, förmiddag. Alltså det här med körkortet... jag ska ju som sagt snart köra/skriva upp och jag är DÖ-NERVÖS bokstavligt talat. Igår läste jag kapitlet "miljö" innan jag skulle gå och lägga mig. Tror ni inte att jag drömmer om att jag failar TOTALT och vaknar upp vid klockan 5 på morgonen? Alltså, suck.
Jag pluggar för fullt med distanstester, körkortsboken, körkortsteoriboken och men ändå känns det så skitnervöst. Jag klarade nyss ett A-test, 60/70 rätt, GODKÄNT. Sen gjorde jag det där förbannade B-testet och fick 51/70, 1 enda poäng ifrån godkänt. Alltså, hur mycket ska man behöva kunna i huvudet? Mitt huvud sprängs snart av överbelastning, haha. Länge sedan mitt huvud användes till att plugga ;)
anyway! Onsdag idag... har inte så mycket på agendan då jag inte känner mig helt pigg.. Det enda jag gjorde igår var att sova och gå bort till Paddington. Så ingen innebandy för mig idag heller, men ska träna i morgon. Bättre att vara på den säkra sidan och bli helt bra då jag ska jobba i morgon och på fredag!
Jobbet går skitbra nu, har jobbat 50 timmar redan på dessa 11 dagar. Känns bra att inte vara arbetslös!
Dags att sluta babbla, nu ska jag göra iordning lite té och fortsätta med plugget.....
Vad jag tycker om att hösten snart är här alltså, inte för att jag vill att sommaren egentligen ska ta slut men jo, jag tycker om hösten. Hösten för mig förknippas med lagom varmt, frisk luft utomhus, innebandysäsongen drar igång, många mängder tékoppar om kvällarna med tända ljus, bra tv-program om kvällarna och helgerna blir typ tusen gånger roligare/mysigare. Under sommaren blir man, iaf jag, helt dagblind (heter det så?) och visst kan väl det vara skönt ibland men strukturen i vardagen är ändå skön att få tillbaka framåt hösten igen. Så, hösten - du är så välkommen!
Måndag idag, ny vecka - nya möjligheter. Var bara tvungen att låta lite klyshig men för mig känns det verkligen så. Varje söndag tar jag fram min kalender och fyller i saker för hela veckan. Tänker på vad som ska göras, försöka pussla ihop vardagen och så vidare. Den ena veckan är inte den andra lik. Det är faktiskt ett bra tips till er som går i skolan och känner er skoltrötta, att bryta mönstret i veckan. Att ni inte varje vecka åker till skolan, kommer hem, pluggar, äter, sover. Utan att ni kanske åker hem till en kompis, pluggar tillsammans, bakar något gott och så vidare. Det behövs inte mycket för att sätta guldkant på, den så annars tråkiga, vardagen!
Nu på morgonen fick jag ett sms om jobb idag mellan 15:00 - 21:30 vilket jag tackade ja till. Så nu ska jag byta om till stallkläder och gå bort till min lilla Paddis. Borsta och pyssla om honom samt rida en liten stund. Sen åker jag ner för jobb i några timmar. Sen hem, dricka té och slappna av. Sounds pretty good to me.
Hoppas ni har en grymt rolig vecka framför er, om inte, GÖR den rolig.
Kram Elin
Btw.. såg att några av er har kommenterat saker ni ville läsa om, otroligt roligt för min del! Bland annat om Milton, hans resa från bebis tills nu som ettåring. Givetvis fixar jag det. Är det något mer ni vill läsa om? Var inte rädda att berätta för mig, bara släng iväg en kommentar så ska jag fixa det så fort som möjligt :)
Godmorgon är väl att ta i, men ett god förmiddag kan jag ändå hälsa er!
När jag kom hem ifrån Sävsjö så sa pappa att han och hans sambo skulle åka till Tyskland dagen efter och givetvis tog de med datorn. Min enda utväg var att mobilblogga, men blogg appen har inte heller fungerat...typiskt nu när jag är igång igen. Måste inhandla en egen dator så småningom!
Så, hej på er -det har hänt myyycket sen sist. Padde har flyttat, hovslagaren har varit här, har ridit på Padde, spelat innebandy, jobbat en hel del, övningskört lite grann med. Vardagen rullar, om man säger så :)
Idag ska jag övningsköra till växjö för att spela match mot Hovshaga, som är ett division 1 lag. Spännande! Har precis laddat upp med en riktigt god frukost. Persikoté, en skål med naturell yoghurt med skivade nektariner i samt lite crunchy, två ägg, en nutella smörgås -ja, det är OKEY att äta nutella denna del av månaden ;) if you know what I mean. Så himla gott var det, nu är jag mätt. Ska smälta maten lite innan pappa kommer och hämtar upp mig.
