The story about MILTON
På begäran ifrån er, så ska jag nu berätta allt från början om den här lilla varelsen som vi fött upp.
Hur kom vi på tanken?
Ända sedan vi köpte Minola har vi alltid velat ta föl på henne men eftersom hon var min tävlingshäst så valde vi att inte ta föl på henne till en början. Vi sålde henne men köpte även tillbaka henne några månader efter att vi sålt henne. Knepig historia det där som vi inte behöver komma in på. Men när vi då tog hem henne igen så kände vi att det skulle vara så mysigt med ett föl i stallet. Minola var även 16 år och jag skulle inte tävla henne. Så det passade bra. Jag hade haft Hampus i tankarna länge och kunde se honom som far till Minolas bebis. Hampus är en c-ponny, welsh (släkt med arab) och har ett bra psyke. Sagt och gjort, vi åkte upp till Hampus med Minola. Själva betäckingen gick inte alls till en början, Minola vart rädd och inte riktigt "redo". Dagen efter åkte vi upp igen och då kan man lugnt säga att hon var redo. allt gick jättebra! Så var det bara att vänta...
Ända sedan vi köpte Minola har vi alltid velat ta föl på henne men eftersom hon var min tävlingshäst så valde vi att inte ta föl på henne till en början. Vi sålde henne men köpte även tillbaka henne några månader efter att vi sålt henne. Knepig historia det där som vi inte behöver komma in på. Men när vi då tog hem henne igen så kände vi att det skulle vara så mysigt med ett föl i stallet. Minola var även 16 år och jag skulle inte tävla henne. Så det passade bra. Jag hade haft Hampus i tankarna länge och kunde se honom som far till Minolas bebis. Hampus är en c-ponny, welsh (släkt med arab) och har ett bra psyke. Sagt och gjort, vi åkte upp till Hampus med Minola. Själva betäckingen gick inte alls till en början, Minola vart rädd och inte riktigt "redo". Dagen efter åkte vi upp igen och då kan man lugnt säga att hon var redo. allt gick jättebra! Så var det bara att vänta...
Under graviditeten:
Minola var som hon brukade under hela graviditeten tycker jag. Magen växte hela tiden och hon hade ett jämnt och bra humör. Mot slutet var hon ganska "mammig", när jag hämtade Padde tex så gnäggade hon och hon ville alltid "ha koll" på de andra i hagen. Minola har ett stort hjärta och jag visste redan innan att hon skulle bli en toppenmamma. Såhär kunde hon se ut, några veckor innan Milton tittade ut. Vi kallade henne för "Globen".
Minola var som hon brukade under hela graviditeten tycker jag. Magen växte hela tiden och hon hade ett jämnt och bra humör. Mot slutet var hon ganska "mammig", när jag hämtade Padde tex så gnäggade hon och hon ville alltid "ha koll" på de andra i hagen. Minola har ett stort hjärta och jag visste redan innan att hon skulle bli en toppenmamma. Såhär kunde hon se ut, några veckor innan Milton tittade ut. Vi kallade henne för "Globen".
Födseln:
En dag i Maj uppäckte jag att Minola började flåsa en del, som om det vore jobbigt för henne. Så jag tog in henne och sov utanför hennes box hela natten. Men ingenting hände. Sov ute en natt till, men med samma resultat. Den 12:e maj skulle vi iväg för bröllop, min morbrors. Givetvis hade vi skaffat en "fölvakt" i form av mammas okunniga kompis som skulle åka upp några gånger under kvällen, så allt såg bra ut. När vi satt på "efterfesten", precis innan fikat så ringde mammas telefon. Jag satt en bit bort från mamma men på något sätt lyckades min blick möta hennes och då förstod jag, av blicken att döma, att Minola hade fått sitt föl. Vi sprang ut och vi båda hyperventilerade. Mamma bad Kaisa (fölvakten) att beskriva fölet och hon sa "det är en kille, brun med något vitt i huvudet", mamma bara: "HAN HAR BLÄS". HAHA. Så vi fikade lite snabbt innan vi flög in i bilen och i turbofart for hem. I boxen möttes vi av en trött men ack så STOLT mamma-Minola. Hon hade fölat helt själv, hon hade gjort det så himla bra. Detta är första bilden som finns på Milton.
En dag i Maj uppäckte jag att Minola började flåsa en del, som om det vore jobbigt för henne. Så jag tog in henne och sov utanför hennes box hela natten. Men ingenting hände. Sov ute en natt till, men med samma resultat. Den 12:e maj skulle vi iväg för bröllop, min morbrors. Givetvis hade vi skaffat en "fölvakt" i form av mammas okunniga kompis som skulle åka upp några gånger under kvällen, så allt såg bra ut. När vi satt på "efterfesten", precis innan fikat så ringde mammas telefon. Jag satt en bit bort från mamma men på något sätt lyckades min blick möta hennes och då förstod jag, av blicken att döma, att Minola hade fått sitt föl. Vi sprang ut och vi båda hyperventilerade. Mamma bad Kaisa (fölvakten) att beskriva fölet och hon sa "det är en kille, brun med något vitt i huvudet", mamma bara: "HAN HAR BLÄS". HAHA. Så vi fikade lite snabbt innan vi flög in i bilen och i turbofart for hem. I boxen möttes vi av en trött men ack så STOLT mamma-Minola. Hon hade fölat helt själv, hon hade gjort det så himla bra. Detta är första bilden som finns på Milton.
0-1 år:
Dagarna gick och Milton började snabbt visa en personlighet. Namnet Milton kan jag väl berätta vart vi fick det ifrån. Mammas favorithäst som liten var John Whitakers sagohäst "Milton", sen kopplar man det till Minola också, så det var givet. De första dagarna försökte vi klappa och vara i närheten av Milton, då vi inte ville att han skulle bli skygg eller vara rädd för människor. Milton var väldigt nyfiken som bebis, på allt runt omkring honom, så det gick jättebra att klappa honom och pussa lite på honom. Vi märkte snabbt att han älskade att bli ompysslad/pussad på, verkligen en liten myspojk.
Efter två dagar i boxen så släppte vi ut dem på banan en stund, och Milton trodde knappt det var sant att de fanns en värld utanför boxen som han än så länge bara hade sett. Med benen åt ALLA håll och noll koordination så försökte han även på några bocksprång. Minola var så rädd om honom så hon sprang nästan till och med över mamma för att följa efter sitt lilla energiknippe. Varning, ni kan bli drabbade av "söthetsdöden" om ni klickar på play på filmen under.
Vi byggde en liten utehage till Minola och Milton, så de kunde börja gå ut. Vi vågade inte släppa ihop de med de andra riktigt än. Milton ville vara stor kille med en gång, så han kikade in hur mamma gjorde och försökte göra likadant. Tex... äta gräs..
Och som jag sa, han kunde allt gosa... ;)
Och sen rullade dagarna på... han blev större och större. Gosigare och gosigare. Helt okomplicerad liten hingst med ett bra psyke. En helt fantastisk individ om jag är helt övertygad om att vi kommer att få se mer utav i framtiden! Han är såld till Anna-Lena, min ridlärare och även hon som äger Miltons far, Hampus.
Här kommer blandade bilder på världens sötaste varelse.
Minola var/är en helt fantastisk mamma. Som ni ser ovan så låter hon oss klappa och gosa med Milton, men hon måste ha koll på honom hela tiden. Världens bästa Minola, hon har fostrat honom SÅ bra. Hon ska vara stolt över sig själv, och över sin Milton.
Kommentarer
Postat av: Caroline Bågfeldt
Sv: Ja det har jag, dock för ganska länge sedan så man vet ju inte hur det funkar nu..
Jag tänker så att om veterinärerna innan tyckte att det skulle ta en vecka att läka så tänker jag inte lita på någon till 100%. Kanske går han att rida på pelham igen MEN jag tänker testa andra också. Först och främst utan hävstångseffekt, men behöver jag mer så är ju kimblewick det med minst hävstång vad jag vet iaf :) Det är en djungel det där, haha ;)
Trackback
