elinljunggren.blogg.se

Sötis ❤

I flera dagar i rad har jag haft problem med att sova, vilket är mysko då jag aldrig haft svårt för det innan. Sovit i snitt 2 timmar varje natt vilket, som ni kanske förstår, är helt åt helvete för lite. Man går runt som en sengångare dagen efter och får inte mycket gjort. När jag går och lägger mig så är jag liksom trött men min kropp blir liksom rastlös... kanske har jag svårt för att koppla av? Jag är väldigt aktiv om dagarna så det kan vara det. Men inatt har jag sovit som en stock, tills Ludde började gny utanför min sovrumsdörr då han blev sällskapssjuk lilla gubben. Jag öppnade dörren åt honom sen somnade jag om till halv 10.

 

Tjugo i 10 skickade mamma sms och frågade om jag ville ut på en promenad, vilket jag givetvis tackade ja till. Så himla skönt sätt att börja morgonen på! Vi gick 5 km med Ludde, förbi mormor och morfar. Snackade lite med dem innan vi gick hemåt igen. Väl hemma så vilade jag lite, sen kom Amandha vid 2 och då gick vi och gymmade. Idag gick det SÅ HIMLA BRA på gymmet, tack och lov! De två senaste gångerna har det bara känts jobbigt och tungt men idag återfick både jag och Amandha tillbaka lite energi. Axlar/nacke och mage fick jobba idag.

 

Efter gymmet åkte Amandha och jobbade medan jag gick hem och duschade. Sen gick jag över till mamma och käkade mat samt pratade med mina älskade små syskon. Nu ska jag alldeles straxt byta om till stallkläder för att åka upp till min bästis-Padde <3 Han ska ridas igenom ordentligt på banan har jag bestämt. Och vet ni? På antingen torsdag eller fredag ska jag hoppa honom.... inte gjort det sen i februari. Förstår ni hur mycket jag längtar? Det pirrar i hela magen. ÅH så jag längtar.

 

Det är med ett leende som jag loggar in här igen efter några månaders uppehåll och skriver HEJ! :)

Måndag idag, hur härligt? Jag har jobbat helg så idag är jag ledig. Sen har jag bara 4 pass kvar innan jag går på "semester" en hel vecka! Det ska bli förbannat skönt eftersom jag nästan gått heltid i 3 månader nu. Kroppen och jag behöver återhämta oss. Ni vet, andas och komma igen motiverad till tusen. Känns som en bra plan!

 

Idag står egentligen 3 saker på min "to-do" lista och det är:

* Rida Paddis
* Gymmet

 

Vet inte riktigt vad Padde och jag ska hitta på idag... hm.. får fundera på den. Sen när Amandha kommer hem från skolan så ska vi gymma, idag står axlar, nacke och mage på schemat. Vi tränade bröst och armar för typ en vecka sedan.. och inte förrän idag så har den träningsvärken släppt, haha!

 

Anyway.. ni har ju missat en del nu när ja varit borta från bloggen. Så är det några oklarheter så får ni ju givetvis fråga så tar jag upp det i ett inlägg. See ya!

 

 

 

 

 

 

2 år... det är nästan läskigt hur tiden springer iväg. Jag kommer ihåg den dagen för 2 år sedan när vi satt på min morbrors bröllop och telefonen ringde. Mammas kompis som var "fölvakt" den dagen ringde och berättade att lilla Milton hade kommit till världen. När vi kom hem låg han där och han var verkligen helt fruktansvärt söt. Älskade honom från första stund. Vår första egna uppfödning blev verkligen så lyckad. Nu är det 2 år sedan den lilla krabaten kom till världen och det är sjukt hur mycket han har förändrats till utseendet. En riktig blandning av sin mamma och pappa är han. Lika pussig, nyfiken och snäll som när han var mindre. Lilla gos <3

 

Nu så! Efter lite pill i designen som ändå blev helt okej, så känner jag mig motiverad nog att börja skriva igen (om ni inte ser designen så tryck på F5). Har verkligen saknat bloggen och allt runt omkring den, dock har jag inte haft något vettigt att skriva om under denna bloggpaus, men nu ska jag försöka ta tag i det igen för det är ju så förbaskat kul!

 

Jag får nog ta och berätta allt som hänt lite kortfattat så ni liksom hänger med i det jag skriver. Om vi kikar på hästfronten så har jag givetvis kvar min underbara lilla pärla, Paddington. Han har varit skadad sen några veckor tillbaka men är nu helt frisk och rids som vanligt igen. Padde hade en liten böld under skon och efter det att han blev omskodd så har han varit precis som vanligt. Minola går på ridskolan och trivs väldigt bra! Mamma är fortfarande ägare till henne men hon är alltså utlånad till ridskolan. Milton "Mayday" bor också i bätteropp och trivs tillsammans med sin bror som är lika gammal som honom, vi är inte ägare till Milton utan det är Anna-Lena, min ridlärare.

 

Annars jobbar jag väldigt mycket, nästan heltid faktiskt. Just nu är det uppehåll med innebandyn, så inga träningar eller matcher längre. Sen kommer vi kanske till den mest nya saken i mitt liv, nämligen ett gymkort! Amandha och jag har verkligen gått in för det här med träningen/kosten och det känns jättebra! Jag har alltid varit intresserad av hälsa/kost/träning och nu känner jag att jag faktiskt börjar få bra koll på det med! Vi har fått ett träningspass av Peter och Patric (de som äger gymmet vi tränar på). Känns riktigt kul! Kommer kunna dela med mig av lite tips och övningar med mera till er framöver.

 

Så... detta blir en allt-i-allo-blogg. Träning/ridning/innebandy/vardag/inredning/åsikter och allt annat som händer i mitt liv kommer det att skrivas om. Hope you like it!

Mitt liv har varit en berg- och dalbana, jag har tagit fel vägar och fått knäna uppskrapade rejält. Men mitt i allt kaos, så har du alltid varit min trygghet här i livet, min mittpunkt som jag alltid kunnat springa till när livet har svikit mig. Du har varit där när ingen sett mig, du har alltid liksom funnits där. Du får mig att känna, och ikväll känner jag. Känner en enorm tacksamhet för allt du gjort för mig genom våra 4 år. Jag var en vilsen tonåring med alldeles för mycket hjärnspöken i huvudet, tills du klampade in och satte färg på min vardag. Helt plötsligt visste jag vem jag var, och då förstod jag direkt att det var du som var min sista pusselbit. Det var dig jag väntade på och hade väntat på så länge. Du vände verkligen mitt liv upp och ner, fick mig att våga tro igen och det absolut bästa av allt, du lärde mig vad äkta lycka var.

Du har och kommer alltid vara finare än den största rosetten i världen. Du kommer alltid betyda mer för mig än vilken jäkla pokal som helst. Du kommer alltid vara mer älskad än en plakett på väggen. Det har aldrig handlat om prestige, eller att bevisa hur bra vi är - för i mina ögon är och kommer du alltid lysa klarast. Och bandet oss emellan är det finaste priset jag någonsin kunnat få.

Jag är så tacksam, så jävla tacksam för precis allt som har med dig att göra. Flera hundra kilo kärlek på 4 ben. Finns inget som gör mig lyckligare, verkligen inget. Så länge mitt hjärta slår så kommer jag vara tacksam. Tacksam för att du berikat mitt liv varje dag. Fyllt dagarna med glädje och kärlek. För bra för att vara sant, egentligen. 

Jag kommer alltid komma ihåg dig, och i framtiden kunna titta tillbaka på vår tid tillsammans med glädjetårar längs mina kinder. Det känns bra, så förbannat jävla bra. Det finns inget ord för vad jag känner, på det här jävla språket. 

Jag älskar dig, löjligt mycket Paddington <3

Men tjena, det var inte igår det här hörreni! :)

Oj, vad det har hänt saker i mitt liv under den här bloggfrånvaron. Under tiden har jag i allafall hunnit tänka på hur jag ska göra med bloggen, men är fortfarande velig. Jag har i allafall bestämt mig för att skriva om allt i mitt liv, som just nu innehåller gym, träning, kost, Padde, jobb, inredning och innebandy. Jag tror jag skulle kunna få ihop en rolig blogg med mycket variation på inläggen. Så det har jag bestämt men så kommer nästa fråga... vilken bloggportal?!

 

Jag har ju som sagt bestämt mig för att fortsätta blogga och om jag går in för något så vill jag göra det helhjärtat. Jag har bloggat på blogg.se hur länge som helst, säkert 5 år snart (helt sjukt!!) så jag kan det här utan och innan. Jag tycker att det är en bra portal, det är inte det men jag funderar faktiskt på att göra en helt ny start, på portalen "nattstad". Eller ska jag ta och totalrenovera den här bloggen och köra på den här? JAG ÄR SÅ KLUVEN.

 

Får fundera på det här ett tag, tills jag kan bestämma mig (lär väl hända 2035 om jag känner mig rätt). Men jag tänkte ändå höra med er.... vad tycker ni? Blogg.se / Nattstad.se?!

Åh, kolla bara på dessa bilder. Så nöjda barn och en gosig liten skitponny <3

 

Det är bara tur att jag har världens bästa personer som stöttar och som A L L T I D finns där för mig. Jenny och Evelina har varit ett underbart stöd och är fortfarande. Kommer ALDRIG kunna tacka de nog för det de gör för mig, varje dag. Bättre människor finns inte på denna planet i alla fall. Betydelsefulla människor som jag från hjärtat verkligen bryr mig om och som jag aldrig vill förlora. Tacka gud för att de finns!! <333

 

Sen att komma upp till världens bästa Paddington som är så levnadsglad att det räcker för två gör saken inte sämre. Jenny, Minnea och William har varit uppe i stallet med mig nu några gånger och jag är verkligen sååå imponerad av min ponny och såklart över barnen. De har ridit på Padde och han är SÅ lugn med dem. Det glädjer mig verkligen att se. Blir helt varm i hjärtat när han ställer sig och pussar på dem samtidigt som de matar han med morötter. De har verkligen fått starka band tillsammans, underbart att se! Padde har annars svårt att lita på människor och blir väldigt obekväm när människor han inte känner igen bara dyker upp, men han känner nog av att jag litar på dem fullt ut vilket gör att han också kunnat koppla av och kunnat acceptera dem.

 

Har verkligen fått spara min energi på sista tiden, vilket har gjort att bloggen blivit lidande. Jag har bestämt mig för att bloggen aldrig ska vara ett måste utan jag skriver här när jag kan och känner att jag orkar. Men just nu finns det inte mer energi utöver det vanliga, tyvärr. Jag måste kunna vara stark ett bra tag framöver, vilket kommer göra att jag kommer vara helt slut mentalt. Jag vill bara att allt ska bli bra....men det är inte upp till mig att avgöra.

 

Trots allt kaos runt om mig så försöker jag rulla på vardagen som vanligt. Innebandyn går för tillfället mycket bra för min del och för mitt lag. Padde går som en klocka vissa dagar och vi har verkligen kommit igång på riktigt nu, vilket känns så himla roligt. Många timmar har spenderats med Jenny och hennes underbara familj, bästa sällskapet! Jobbet flyter trots allt på bra, försöker alltid hålla humöret uppe. Ja, det är det min energi räcker till för tillfället.

 

 

 

 

Hej allihop, länge sen sist men det har sina orsaker. Jag har varit väldigt nere nu ett tag pga en person som inte kan uppföra sig eller behandla mig på ett bra sätt. Har fått reda på mitt värde hos denna person, och det tog hårt men jag försöker kravla mig upp igen. Men jag är jävligt tacksam för att jag är i den här situationen nu, för nu vet jag vilka människor jag verkligen ska lägga min energi på. Det finns några guldkorn som alltid finns där för mig och verkligen vill mig väl. Jag är så jävla glad rent ut sagt att de finns i mitt liv.

 

När jag tänker efter så har jag lagt för mycket energi på de som får mig att må dåligt, istället för att verkligen hålla fast vid dem som verkligen tycker om mig och som får mig glad. Det räcker att jag umgås med dessa människor några timmar, sen är jag fylld med energi igen. Visst är det lustigt? Men så underbart. Idag när jag vaknade och skulle till jobbet var jag såååå sååå såå trött och orkeslös. Jobbade färdigt till 10:30, slut i kroppen men åkte till prästkullen och lunchade med Jenny och Susanne, och nu sitter jag hemma piggare än när jag åkte till jobbet. Det säger en hel del.

 

Igår var min syssling Evelina på besök hemma i min lägenhet, och Jenny med då förstås. Min syster Johanna kom en sväng med. Det var så mysigt och jag tror vi skrattade konstant i 3 timmar över en fika. Underbara människor. I lördags kväll var jag i Kalmar och åt på kinarestaurang med bästa/saknade Emma. Trots att jag mådde piss när jag åkte kom jag hem med ett leende på läpparna. Amandha som alltid också försöker få mig att vara glad, så glad att hon finns så nära mig hela tiden.

 

 

 

I den här sekunden, när jag sitter vid datorn, pumpar musik så känner jag bara att: FAN, vilken bra tillvaro jag befinner mig i för tillfället!!

 

Jag har brutit alla kontakter som tagit min energi innan och bara fokuserat på de människor som GER mig energi. Kvalité framför kvantitet, så det ska vara. Det är verkligen viktigt att omge sig med bra/vettiga människor som bara vill en väl. Jag har haft en del jobbiga/otrevliga jobbkompisar innan, som tryckt ner mig och "satt sig på mig". Det finns inte mycket annat som gör mig så förbannad som när någon äldre säger "men lilla gumman" och försöker verka bättre än mig *RYSER AV OBEHAG*. Nu när jag fått en till arbetsplats så gick jag in dit med en klump i magen, men det var det bästa som kunde hänt mig! Redan efter första dagen var jag en del i gänget och kunde prata med ALLA. Varje gång jag får ett arbetspass på prästkullen så blir jag lycklig, på riktigt. Och att känna varje morgon att man vill gå till jobbet, då är det som det ska vara. Det är extremt viktigt att må bra på jobbet, för där spenderar man en stor del av livet. Nu har jag dessutom fått sommarjobb där och ingen är lyckligare än mig!!

 

Och mina vänner, alltså wow. De som befinner sig i mitt liv nu, de människorna älskar jag något otroligt mycket. Jag känner mig så trygg i deras sällskap. Jag har gjort klart för de människorna som tagit min energi att jag vill ha dem på avstånd och det är så skönt. Jag känner mig fri, glad och lycklig ända in i själen. Jag känner mig stark och fylld från topp till tå med kärlek. <3

 

Just nu skulle jag kunna hoppa runt på små, lätta rosa moln. Lätthet, lycklighet. Som en astronaut i rymden.

 

 

 

Fortsatte bläddra runt bland bilder och fick syn på denna.. mitt hjärta smälte totalt!
Alltså, hur sockersöt får man vara? Man vill ju bara äta upp honom <3

 

 

 

Hej!

 

Vaknade upp till en underbar tisdag idag. Idag som först känner jag mig utvilad och det känns jätteskönt!!

Gick över till mamma för att hämta Ludde eftersom hon känner sig dålig. Lite pinsamt då jag är van att bo på landet så jag är van att bara kunna slänga på mig vad som helst eftersom ingen ser mig, så jag gick över till mamma i mössa, min onepiece som är hål mellan bena och en jacka på det samt foppatofflor. Kom på mig själv när jag gått ner för trapporna och då kunde jag lika gärna gå dit, haha! Undrar vad folk tyckte som såg mig ;)

 

Så idag är jag i alla fall hundvakt åt bästa Luddis. Han blir alltid sååå glad när han kommer hem till oss, så det går bra när han är här. Han ska vara här över natten med, mysigt!

 

Annars ska jag snart till stallet och rida på Padde. Idag kör vi ett dressyrpass är tanken, dock misstänker jag att det står hinder i ridhuset, så får se hur taggad Padde blir på att dressyra då.. dock ska vi definitivt inte hoppa, men kanske sträcker mig till markarbete. Vi får se vad lilla P säger.

 

Efter det ska jag till innebandyträningen i Oskarshamn. Sen kommer jag hem runt 7 och då blir det en sån där lugn kväll igen tillsammans med Amandha framför tv:n, sååå himla skönt. <3