elinljunggren.blogg.se

Mitt liv har varit en berg- och dalbana, jag har tagit fel vägar och fått knäna uppskrapade rejält. Men mitt i allt kaos, så har du alltid varit min trygghet här i livet, min mittpunkt som jag alltid kunnat springa till när livet har svikit mig. Du har varit där när ingen sett mig, du har alltid liksom funnits där. Du får mig att känna, och ikväll känner jag. Känner en enorm tacksamhet för allt du gjort för mig genom våra 4 år. Jag var en vilsen tonåring med alldeles för mycket hjärnspöken i huvudet, tills du klampade in och satte färg på min vardag. Helt plötsligt visste jag vem jag var, och då förstod jag direkt att det var du som var min sista pusselbit. Det var dig jag väntade på och hade väntat på så länge. Du vände verkligen mitt liv upp och ner, fick mig att våga tro igen och det absolut bästa av allt, du lärde mig vad äkta lycka var.

Du har och kommer alltid vara finare än den största rosetten i världen. Du kommer alltid betyda mer för mig än vilken jäkla pokal som helst. Du kommer alltid vara mer älskad än en plakett på väggen. Det har aldrig handlat om prestige, eller att bevisa hur bra vi är - för i mina ögon är och kommer du alltid lysa klarast. Och bandet oss emellan är det finaste priset jag någonsin kunnat få.

Jag är så tacksam, så jävla tacksam för precis allt som har med dig att göra. Flera hundra kilo kärlek på 4 ben. Finns inget som gör mig lyckligare, verkligen inget. Så länge mitt hjärta slår så kommer jag vara tacksam. Tacksam för att du berikat mitt liv varje dag. Fyllt dagarna med glädje och kärlek. För bra för att vara sant, egentligen. 

Jag kommer alltid komma ihåg dig, och i framtiden kunna titta tillbaka på vår tid tillsammans med glädjetårar längs mina kinder. Det känns bra, så förbannat jävla bra. Det finns inget ord för vad jag känner, på det här jävla språket. 

Jag älskar dig, löjligt mycket Paddington <3