Varför jag längtar ut i arbetslivet

Många gånger när jag nämner att det är otroligt påfrestande att gå i skola, så brukar andra (som jobbar) kontra med att "ni har det bra, ni som går i skolan". Jag kan inte riktigt hålla med de personerna. Visst är det skönt att ha lovdagar, lov och sommarlov emellanåt när man går i skolan men... varje dag utöver skoltid sitter man hemma, sliter av sig håret för att hinna få iväg inlämningsuppgifter efter inlämningsuppgifter. Man är aldrig ledig i princip, man har saker som trycker ner axlarna HELA tiden, aldrig får man koppla av. Det är något jag kommer att älska i arbetslivet. När man har jobbat sina timmar och kommer hem, då jäklar är man ledig och kan spendera den tiden på något man verkligen tycker om. Som nu, har inte kunnat koncentrera mig fullt ut på varken ridning, familj eller innebandyn för att jag har skolarbeten att göra varje timme om dygnet.
 
I höst kommer jag att satsa på innebandyn, få upp konditionen och utvecklas ännu mer inom min sport. Jag kommer också ha tid för den jag älskar mest i hela världen, Paddington. Kommer även ha körkort så jag kan hälsa på min familj oftare. Jag kommer ha jobb och ha en egen inkomst. Jag kommer få ta del av vuxenlivet ännu mer och jag älskar det. Tvätta, städa och laga mat tycker många är jobbigt men jag tycker det är skitkul. Att hålla ordning är något jag verkligen tycker om, det kanske kan låta konstigt i många av mina bekantas öron för jag är alltid den som har det skitigast runt om mig, haha! Men det är för att jag inte har den tiden just nu, det suger. Jag längtar tills det vanliga medelsvensson livet kan dra igång, när man har ett eget hushåll att ta hand om, en egen häst, en egen bil och så vidare. Det skrämmer mig aldrig att snart veta att detta kommer vara min framtid, för jag är så förväntansfull vad livet har att ge mig.
 
Ni anar inte hur mycket jag kommer älska att stå där på skolans balkong tillsammans med världens bästa klass och peka finger mot skolan när vi springer ut därifrån.Inte förrän då, kommer trycker på mina axlar att sjunka. Ingen mer press, ingen mer stress och ingen som kan bestämma vad jag ska göra. Framtiden är snart här och jag är redo att tackla det.
"Om jag ska bada så ska du med det matte" - Paddington
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0