elinljunggren.blogg.se

---

Jag har ju varit så otroligt duktig i skolan. Alltid varit den med bra betyg, den som suttit uppe hela nätter för att plugga, den som alltid räckt upp handen och kunnat ge svar på allting. Det har alltid varit så lätt för mig, ingenting har någonsin känts svårt och det ska jag vara glad över att det inte har för det finns dem som kämpar som tokar för att ens uppfylla kraven för godkänt. I högstadiet var ett VG som ett IG för mig, det sög och jag var så besviken på mig själv. Då var skolan högt prioriterat och det resulterade att jag gick ut med bra betyg i handen på skolavslutningen samt ett stipendium. Men jag kämpade, åh vad jag slet och låg i. 

 

Det läskiga är att just nu känns skolan bara som ett stort B-L-Ä i mina ögon. Nu hjälper det inte hur mycket jag än pluggar för i vissa ämnen känner jag mig skitkass i, and I hate the feeling. Hatar att känna att jag inte duger liksom, eller att det jag gör är dåligt. Det finns ett ämne i skolan som jag inte fixar, där jag bara blandar ihop allting och det är historian. I 9:an gick jag ut med ett klart MVG, i dagsläget får jag kämpa för ett G - vad är det som händer? Jag blir verkligen så frustrerad på mig själv. Visst att det är en jäkla skillnad på högstadiet och gymnasiet men ändå liksom. Aldrig känt mig såhär värdelös någonsin alltså, usch. Idag hade vi betygssnack om vart vi låg till betygsmässigt hittils, tror ni jag gick ut? NEJ. Varför inte? JO för att jag vet att jag bara skulle bli på riktigt förbannad på mig själv. När lärarn kom in igen så kollade han på mig och frågade om inte jag ville prata och jag sa bara nej, det skulle dra ner på mitt humör och min ork. Han sa "bara kämpa vidare Elin så kommer du fixa det, du är ju duktig". ÅH jag skulle göra vad som helst, vad som helst bara för att kunna slippa den jäkla kursen. Jag är en människa, envis som en åsna med en vilja av stål - jag ger inte upp förrän jag vunnit men idag sa jag faktiskt att "nä, jag ger upp detta snart" och det är så olikt mig att göra så.

 

Allt jag lämnar in nu för tiden är sånt jag inte alls är nöjd med, sånt som jag VET att jag skulle kunnat göra bättre om jag haft tiden, viljan och orken att göra det. Just nu är jag självkritisk as hell men när jag får tillbaks uppgifterna så är lärarens kommentar "väldigt bra, bra analyserat osv" - då vill jag bara skicka tillbaka pappret och skriva "nej detta är värdelöst, är inte värd detta". Att se sig själv sjunka till botten såhär snabbt gör mig galen och samtidigt väldigt stressad inombords. Sliter snart av mig håret, denna jävla press hit och dit. Jag går och lägger mig nu med önsketänkande om att få vakna upp om 86 dagar.