elinljunggren.blogg.se

Jag har vanligtvis inga riktiga idoler eller förebilder som jag ser upp till. Dock finns det många människor jag inspireras utav på ett eller annat sätt. I varje individ hittar jag alltid något som är bra och speciellt med just den personen. Det finns alltid något att hämta hos varje människa på jorden, om man bara letar. Men tillbaka till min första mening i inlägget, "jag har vanligtvis inga riktiga idoler eller förebilder som jag ser upp till". Det är faktiskt så att jag har en förebild här i livet. En människa som är starkare än allt annat här på jorden med ett hjärta lika stort som jordklotet vi lever på. Det finns ingen mer oegoistisk människa i hela universum, tro mig.

 

Om all världens befolkning var lite mer som henne så skulle det inte finnas något som hette krig eller hat. Hon är en riktig glädjespridare som lärt mig så mycket genom att bara vara sig själv. Den absolut ballaste människan jag någonsin träffat. Jag är så förbannat glad över att ha hennes nummer i min kontaktbok i min telefon, så fort jag behöver råd så ringer jag till henne. Jag vet att hon alltid skulle finnas där för mig, vilken tid på dygnet som helst. Om jag någon gång skulle tappa balansen i livet så vet jag att hon skulle göra allt för att få upp mig på benen igen. Jag skulle givetvis göra precis likadant för henne.

 

Under helgen har hon satt sitt liv åt sidan, i hopp om att kunna rädda någon annans. Hatten av för henne, hon är en hjälte utan dess like. Istället för att sitta på arslet hemma i sitt hus en torsdagskväll och dela vidare en bild på facebook så åkte hon till platsen och AGERADE. Jag kan inte förstå hennes sjuka styrka i sig själv, vart fasen den kommer ifrån. Hon vet vad som är rätt och vad som är fel, det var hon som fick mig att kämpa för det också. Hon fick mig att förstå att ordet normalitet inte existerar. Hon är verkligen sin egna och hon har lyckats så sjukt bra i sitt liv. Hon om någon är då fan värd det.

 

Jag tänker aldrig ställa mig bakom den här människan, jag skulle ställa mig framför henne. Hon är en människa jag skulle kunna ta en kula för, utan att ens tveka - det skulle vara så självklart. Världen behöver henne, jag behöver henne för att fungera normalt. Vad som än händer kommer hon alltid finnas i mitt liv. När det stormar runt henne, kramar jag henne ännu hårdare. Vilka val hon än väljer i livet så kommer jag alltid stötta henne i de val hon gör. Alltid.

 

Jag glömmer aldrig den dagen jag för första gången klickade mig in på hennes blogg och stängde ner den lika fort. Jag glömmer heller aldrig andra gången jag klickade mig in på den och läste i flera timmar. När alla andra gick bananas över hennes provocerande inlägg så skrattade jag för mig själv, fan vilken härlig människa med självdistans tänkte jag. När alla andra kommenterade elaka saker på hennes blogg, stod jag upp för henne även att hon själv kunde ta hand om det. Jag såg något fint i den här människan, något som ingen annan såg. Redan då var hon en av de som hade en betydelse i mitt liv, konstigt nog eftersom jag aldrig någonsin pratat med människan. Men jag kände det, det fanns något hos henne som gjorde att jag fortsatte skriva till henne. Vi fick kontakt ett år efter att jag börjat läsa hennes blogg. Jag tog min packning och drog ner till Malmö för att få spendera några nätter hos henne och idag går hon under benämningen "Min bästa vän". Och texten ovan är det som gör henne värd just den benämningen.

 

Efter att ha känt henne nu på riktigt i nästan precis ett helt år så kan jag bara säga att det finns ingen annan jag ser upp till lika mycket som henne. Jennifer, du är en hjälte, min bästa vän och en stor inspirationskälla för mig. Sluta aldrig någonsin vara du, för du är helt fantasisk. Ville bara att du skulle veta det.

 

Jag älskar dig underbara människa!! ♥