elinljunggren.blogg.se

 

Minola är ett arabiskt fullblod på 17 år. Hon mäter 145,2 i mankhöjd, alltså en lagom stor D-ponny. Jag har tävlat henne upp till LB i hoppning men har tyvärr inte startat någon dressyr på henne pga mitt intresse för hoppning. Minola rör sig väldigt fint och om hon var fri ifrån hjärnspöken i hoppningen skulle hon utan tvekan varit och fightat bland eliten nu. Hennes hoppkapacitet är det sjukaste jag sett och känt. Dock blir hon orolig/tveksam på tävling, så vi har haft mycket motgångar men vi har kämpat på, hon och jag. 

 

Jag har aldrig varit med om en större kämpe än Minola. Det spelar ingen roll om jorden skulle gå under vilken sekund som helst för hon skulle ändå alltid ha öronen framåt och vara positiv. Hennes inställning är grym, hon anpassar sig verkligen efter sin ryttare. Min lillasyster Sara har ridit henne själv utan problem, hon är så otroligt lydig och försiktig med nya ryttare. Om Sara sa ordet stopp, så stannade hon. Ja, det är på den nivån. Jag sprang med henne i grimma en gång på vägen och hon galopperade med mig, så fort jag tvärnitade så tvärnitade hon. Som en stor hund är hon. I hagen är det alltid hon som kommer fram till en, kliar sig på min rygg och kan gosa i evigheter. Om någon kommer när vi står och gosar så försvarar hon mig ;) 

 

Man märker knappt att hon är ett arabiskt fullblod måste jag säga. Kan verkligen inte kalla henne "arabig". Mamma var väldigt anti arabiska fullblod innan vi provred Minola. Minola är varken hispig, het eller jobbig på något sätt. Hon är som sagt världens snällaste ponny, utan tvekan. När man rider henne känns det knappt som att hon sätter ner hovarna i backen, hon är så otroligt lätt i kroppen så man får en svävande känsla. Mycket välriden ponny med eget driv i. En perfekt första ponny helt enkelt. Vår hovslagare hade lite fördomar mot araber så när han kom upp och fick se Minola tänkte han bara "åh nej, en hispig arab" men sen såg han ut som en fågelholk, han tyckte att det var bland den lugnaste ponny han skott. 

 

Minola är väldigt "tjejig", lite försiktig och fin sådär, vääääldigt personlig. När hon kom till mig kunde jag inte ens gå in i boxen hos henne då hon var väldigt uppe i varv. Jag var rädd för henne men det kom jag över till slut. Nu är hon den lugnaste ponnyn i världen. Jag är väldigt noga med att skapa ett vänskapsband till mina hästar och det har jag och Minola gjort. Hon litar på mig fullt ut och jag på henne. Vinner man Minolas hjärta, har man en vän för livet. 

 

Minola fick ett föl den 12/5-12 vid namn Milton. Sen dess har hon ridits lite då och då. Eftersom hon tappade mycket muskler och fett under graviditeten har jag knappt ridit henne. Nu har hon gått upp sig lite i vikt och jag tänkte ta mig en liten ridtur på henne snart. Dock är tävling och sådant inget för henne längre, hon vill bara vara goshäst och mysridningshäst. Inga krävande pass utan bara skojpass.