elinljunggren.blogg.se

 

I min blogg har ni kunnat läsa om åsikter, mycket åsikter och ni har önskat mycket åsikter. Jag har gått in i debatter med min åsikt och reflekterat över saker tillsammans med bloggläsare. Ett exempel var senast när Roffe vann Jerringpriset eller när Sara Algotsson blev silversara. Då har ni kunnat läsa glödheta åsikter på min blogg och jag tyckt det varit roligt att skriva av mig men nu på senaste tiden så känner jag bara...nej? varför då?

 

Som det här med Findus och hästkött... alla har bara gått och väntat på att jag ska skriva ut min åsikt här men jag har inte haft något som helst behov att göra det. Varför lägga energi på att skriva av mig min åsikt? Varför måste jag ens tycka något? Att inte tycka något är att också ta ställning till ämnet.

 

Jag vet inte vad som har hänt, kanske ett steg till i mognadsgraden, att bara bevaka händelserna och konflikterna som uppstår utan att agera. Det känns liksom inte viktigt längre. Jag älskar att vara neutral, det är så otroligt lärorikt att bara bevaka en debatt än att själv vara med i den.

 

Så ni som önskar långa utvärderingar och åsikter, nej. Jag kommer inte göra det om det nu inte kommer upp ett ämne som jag verkligen vill prata med er om det vill säga. Sånt som jag anser vara viktigt.