elinljunggren.blogg.se

Mina vänner som jag väljer att ha runt omkring mig, de är verkligen de bästa människorna jag har i livet. Jag är väldigt försiktig av mig, jag öppnar inte upp mig för någon jag verkligen inte litar på och jag lägger ingen energi på någon som inte ger mig någonting tillbaka. Men mina närmaste älskar jag av hela mitt hjärta. Det värsta är att mina två bästa vänner bor så långt bort ifrån mig och tro mig, det gör jävligt ont att sakna dem. 

 

Jag kommer aldrig någonsin kunna förklara för att någon ska förstå hur mycket detta tar på mig. Bara vetskapen om att mina vänner bor 30-40 mil ifrån mig är psykiskt jäkla jobbigt. När jag behöver dem så finns de alltid, men då genom telefon och i de lägena hade jag gått genom eld för att bara få en kram utav någon av dem. 

 

Nu när jag har praktik i Kalmar så åker jag varje dag förbi tågstationen och blir alltid påmind om mina vänner där nere i skånelandet. Varje dag ser jag öresundståget stå inne på stationen och i förrgår satt jag hela tågresan hem till blomstermåla och grät. Jag blev helt sentimental och alla minnen bara ploppade upp. Om jag hade kunnat, så hade jag utan tvekan valt att hoppa på det andra tåget istället, det som för mig till mina vänner. Mina älskade vänner. 

 

Nu har jag inte träffat dessa vänner på nästan ett år och den känslan av saknad jag känner nu gör förjävla ONT. Det gör ont i hela mig. Tittar på filmerna på mig och Fredrika, gråter flera tårar och längtar tillbaka. Jag ser mig själv vara glad i filmerna för det är just den känslan hon får mig att känna när jag är med henne. Det är bara stor GLÄDJE hela tiden, varje sekund. Förrförra sommaren var hon hos mig i 3 veckor och det måste vara de tre bästa veckorna i mitt liv. Men veckan efter hon åkt hem satt jag och grät på mitt rum, I EN HEL VECKA. Om det inte är vänskap så säg. 

 

Jag vill ha dem här, hos mig, NU. Och i dagens läge skulle jag göra precis allt för att få krama om dem båda två. Jag håller på att bli galen, jag känner mig tom inombords. Snart kommer jag boka tågbiljetter, ta ledigt från skolan och åka ner för att bli påfylld igen, få känna mig hel. Och jag längtar något förskräckligt. Den dagen jag sätter mig på Öresundståget kommer jag vara världens lyckligaste tjej. Det är få saker som gör mig så glad här i livet än det. 

 

 

Vänskapen mellan mig och Fredrika finns inte i ord, de hänger inte ens i luften så jag kan ta ner dem. 
Våra minnen vi har tillsammans är helt obeskrivliga, så mycket vi har gjort tillsammans är helt sjukt. 
Videon visar våra tre veckor sommaren 2011, någon som kan spola tillbaka tiden?

 

Jag lipar varje gång jag ser filmen, spelar INGEN roll hur många gånger jag sett den, den är speciell.